1
Rikspolisstyrelsens författningssamling
ISSN 0347–545X
Utgivare: chefsjuristen Lotta Gustavson
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om vapenlagstiftningen1;
beslutade den 23 april 2009.
Rikspolisstyrelsen föreskriver följande med stöd av 2 kap. 1 §, 2 kap. 3 §
femte stycket, 2 kap. 5 § andra stycket 6 b, 4 kap. 5 § andra stycket, 5 kap. 2
§, 5 kap. 7 §, 8 kap. 2 § andra stycket, 9 kap. 1 § andra stycket, 9 kap. 2 §
och 17 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70) och meddelar följande allmänna
råd.
Innehållsförteckning
1 kap. Författningsbestämmelser ............................................................... 5
2 kap. Inledande bestämmelser .................................................................. 5
Tillståndsplikt för skjutvapen m.m........................................................ 5
Godtagbara ändamål för innehav av skjutvapen.................................... 6
Udda ändamål........................................................................................ 7
Skjutvapens lämplighet ......................................................................... 7
3 kap. Tillstånd att inneha skjutvapen....................................................... 8
Bosättning ............................................................................................. 8
Allmänna lämplighetskrav..................................................................... 8
Ålderskrav ............................................................................................. 9
Sammanslutningars vapeninnehav ...................................................... 10
4 kap. Behov av skjutvapen för jakt m.m. ............................................... 11
Allmänt................................................................................................ 11
Jägarexamen........................................................................................ 11
Jaktmarker ........................................................................................... 13
Vapengarderob för jaktvapen .............................................................. 13
Vapenanpassning................................................................................. 14
1 Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den
22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter
och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204,
21.7 1998, s. 37, Celex 398L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/48/EG av den 5 augusti 1998 (EGT L 217, 5.8 1998, s. 18, Celex
398L0048).
RPSFS 2009:13
FAP 551-3
Utkom från trycket
den 1 juni 2009
2
RPSFS 2009:13 Enhandsvapen för jakt m.m. ................................................................ 14
Salongsgevär........................................................................................ 15
Luftgevär ............................................................................................. 16
5 kap. Behov av skjutvapen för målskjutning ......................................... 16
Allmänt ................................................................................................ 16
Krav på skjutskicklighet m.m. ............................................................. 17
Vapengarderob för målskjutningsvapen .............................................. 17
Synnerliga skäl..................................................................................... 18
Helautomatiska skjutvapen .................................................................. 19
Svartkrutsvapen ................................................................................... 19
Kolsyre-, luft- och fjädervapen ............................................................ 19
Armborst.............................................................................................. 20
Privata vapen av samma typ som tjänstevapen .................................... 20
6 kap. Behov av skjutvapen i övriga fall .................................................. 20
Start- och signalvapen.......................................................................... 20
Vapen hos museer................................................................................ 21
Vapen för skyddsändamål.................................................................... 21
Vapen för samlingsändamål................................................................. 22
Vapen med huvudsakligt prydnads- eller särskilt affektionsvärde....... 25
Tillståndspliktiga vapendelar ............................................................... 25
7 kap. Tidsbegränsade tillstånd ................................................................ 26
8 kap. Tillståndsbevisets innehåll m.m..................................................... 27
En innehavare – ett tillstånd................................................................. 30
9 kap. Vapenärendesystem m.m. .............................................................. 30
Allmänt ................................................................................................ 30
10 kap. Förvärv av ammunition................................................................ 30
Allmänt ................................................................................................ 30
Förvärv av ammunition genom ombud................................................ 31
Ammunitionstillstånd........................................................................... 31
11 kap. Duplettbevis................................................................................... 31
12 kap. Tillstånd till in- och utförsel av skjutvapen eller ammunition
...................................................................................................... 32
Införsel................................................................................................. 32
Utförsel ................................................................................................ 33
Utförselhinder ...................................................................................... 33
Transitering.......................................................................................... 34
Nordisk polis transitering av skjutvapen.............................................. 34
13 kap. Handel med skjutvapen................................................................ 35
Tillståndsprövning ............................................................................... 35
Kunskapskrav ...................................................................................... 35
Ordentlighet och pålitlighet ................................................................. 35
3
RPSFS 2009:13
Yrkesmässighet ................................................................................... 36
Inköps- och försäljningsförteckning.................................................... 36
Polismyndighetens årliga uppgiftsskyldighet ...................................... 37
Auktionshandel.................................................................................... 37
Kommissionshandel ............................................................................ 37
Helautomatiska skjutvapen.................................................................. 37
14 kap. Skjutvapen i dödsbo och konkursbo........................................... 38
15 kap. Utlåning av skjutvapen ................................................................ 39
Allmänt................................................................................................ 39
Lånetillstånd........................................................................................ 40
Utlåning till den som har fyllt 15 år .................................................... 40
Enhandsvapen och helautomatiska vapen ........................................... 41
Vapenhandlares utlåning ..................................................................... 41
Hinder mot utlåning............................................................................. 41
16 kap. Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen .................... 42
Ändring ............................................................................................... 42
Reparation och översyn ....................................................................... 42
Skrotning ............................................................................................. 43
Varaktigt obrukbara vapen .................................................................. 44
17 kap. Förvaring m.m. av skjutvapen och ammunition samt transport
av skjutvapen............................................................................. 44
Förvaring av vapen och ammunition ................................................... 44
Säkerhetsskåp m.m.............................................................................. 45
Förvaring under förflyttning m.m........................................................ 46
Förvaring under transport i övrigt ....................................................... 48
Förvaring i samband med jakt eller tävling ......................................... 48
Vapen på allmän plats m.m. ................................................................ 48
Särskilda förvaringsvillkor .................................................................. 49
Förvaring i dödsbo och konkursbo ...................................................... 49
Förvaring hos annan ............................................................................ 50
Kontroll av förvaring........................................................................... 51
18 kap. Omprövning av tillstånd m.m. .................................................... 52
Återkallelse.......................................................................................... 52
Erinran................................................................................................. 55
Återkallelse av tillstånd till handel ...................................................... 56
Polismyndighetens beslut .................................................................... 57
Omhändertagande................................................................................ 57
19 kap. Anmälan enligt 6 kap. 6 § vapenlagen ........................................ 58
20 kap. Inlösen av skjutvapen och ammunition ...................................... 58
4
RPSFS 2009:13
21 kap. Undantag ....................................................................................... 59
Bilaga 1
Sammanslutningars vapeninnehav....................................................... 61
Bilaga 2
Krav på skjutskicklighet ...................................................................... 62
5
RPSFS 2009:13
1 kap. Författningsbestämmelser
1 § Bestämmelser om bl.a. förvärv, innehav och införsel till riket av skjutvapen
och ammunition finns i vapenlagen (1996:67) och vapenförordningen
(1996:70). Bestämmelser om ammunition finns även i lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor och i förordningen (1988:1145) om brandfarliga
och explosiva varor. I Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna
råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18) finns bestämmelser om bl.a.
skjutvapen och ammunition som får användas vid jakt. Regler om utförsel av
skjutvapen och ammunition ur landet finns i lagen (1992:1300) om krigsmateriel
och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Bestämmelser om
Tullverkets uppgiftsskyldighet finns i förordningen (2006:527) om uppgiftsskyldighet
för Tullverket om införsel eller utförsel av skjutvapen. Kronofogdens
anmälningsskyldighet regleras i utsökningsförordningen (1981:981).
I förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m. finns
bestämmelser om skjutvapen och viss annan farlig materiel som innehas av
myndigheter under regeringen.
2 kap. Inledande bestämmelser
Tillståndsplikt för skjutvapen m.m.
Allmänna råd
Av 1 kap. 4 § b vapenlagen (1996:67) följer att alla skjutvapen, oberoende
av om de tillverkats före eller efter år 1890, är tillståndspliktiga
om vapnen är avsedda för gastäta enhetspatroner. Med enhetspatron
avses en patron där kula eller hagel tillsammans med patronhylsan
och en driv- eller tändsats bildar en enhet. Med en gastät patron
avses en patron som är självtätande i patronläget vid avfyring och
förhindrar krutgas att tränga ut bakåt.
Tillståndsplikt
I det följande ges exempel på föremål som det krävs tillstånd att inneha:
1. Alla skjutvapen, oberoende av tillverkningsår, som är avsedda
för ordinär kul- eller hagelammunition med central-, kant- eller
stiftantändning samt elektrisk tändning.
2. Obrukbara vapen, som i brukbart skick skulle räknas som
skjutvapen.
3. Kopia av äldre vapen, där kopian har tillverkats år 1890 eller
senare och som vid tillverkningen hade en konstruktion som
medför att vapenlagens regler blir tillämpliga.
4. Tårgaspistol, -revolver, -gevär, -spray eller andra tårgasanordningar,
som är avsedda för självförsvar.
6
RPSFS 2009:13 5. Elektriska impulsgivare, elpistoler och andra anordningar som
kan bäras i handen och är avsedda att med elektrisk ström bedöva
en person eller tillfoga en person smärta.
6. Stomme till pistol eller revolver. Med stomme avses den del av
en pistol eller en revolver som återstår när pipan och manteln
respektive pipan och trumman har tagits bort. Avsaknaden av
smärre detaljer av mindre betydelse för stommen bör inte hindra
att den anses som tillståndspliktig.
7. Växelsats, trumma, slutstycke och slutstyckshuvud.
8. Låda till gevär. Med låda avses den metallkonstruktion eller
motsvarande på geväret som avses bära pipa och slutstycke
och som kan innehålla avfyrningsmekanism. I hagelgevär går
lådan vanligen under benämningen baskyl. Avsaknaden av
smärre detaljer av mindre betydelse för lådan bör inte hindra
att den anses som tillståndspliktig.
9. Armborststomme med avfyrningsanordning. Med avfyrningsanordning
avses den mekanism i vapnet som dels håller
strängen i spänt läge, dels svarar för att strängen släpps vid avfyrning.
10. Pipa och pipämne med räfflat lopp. Även slätborrad pipa med
patronläge.
11. Instickspipa (reduceringspatron eller reduceringshylsa).
12. Ljuddämpare.
Ej tillståndsplikt
I det följande ges exempel på föremål som det inte krävs tillstånd att
inneha:
1. Luft- eller fjädervapen som innehades före den 1 januari 1992
och som enligt äldre föreskrifter fick innehas utan tillstånd.
2. Start- eller signalvapen som före den 1 januari 1988 var tillståndsfria,
om innehavaren hade vapnet vid denna tidpunkt.
3. Pil- eller slangbåge, innefattande även s.k. compoundbåge eller
andra jaktpilbågar.
4. Vapenrepliker eller vapenattrapper som har en konstruktion
som innebär att en projektil aldrig har kunnat skjutas ut ur
vapnet.
5. Choketub.
6. Apport- eller burkkastare som inte kan användas som skjutvapen.
7. Salutkanon som inte kan laddas med gastäta enhetspatroner.
8. Rekylbroms och ljudriktare.
Vid tveksamhet om ett föremål omfattas av vapenlagens bestämmelser
bör ett yttrande inhämtas från Statens kriminaltekniska laboratorium.
Godtagbara ändamål för innehav av skjutvapen
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 4 § vapenlagen får ett tillstånd att inneha skjutvapen
meddelas endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart
7
RPSFS 2009:13
ändamål. Det bör självfallet inte vara den enskildes subjektiva uppfattning
som är avgörande för om behov av vapnet kan anses föreligga
utan en objektiv bedömning bör göras. Som godtagbara ändamål
bör anses t.ex. jakt, målskytte, skydd, avlivning av fällfångade djur,
samling, minne och prydnad.
Udda ändamål
Allmänna råd
Det kan finnas behov av att inneha ett vapen även för andra, s.k. udda
ändamål. Enligt 2 kap. 5 a § vapenförordningen (1996:70) får tillstånd
till innehav av vapen för skjutning för annat ändamål än jakt,
målskytte, skydd eller avlivning av fällfångade djur beviljas om det
finns synnerliga skäl och först efter det att ett yttrande har inhämtats
från Rikspolisstyrelsen. Vid avgörandet bör Rikspolisstyrelsens yttrande
tillmätas avsevärd tyngd.
Tillstånd för udda ändamål bör medges undantagsvis och endast
om det föreligger starka skäl. Ändamålet bör framstå inte bara som
klart legitimt, utan det bör också krävas att det är nödvändigt. Det bör
därför i varje enskilt fall göras en bedömning av om det finns några
godtagbara alternativ till att använda skjutvapen.
Med udda ändamål avses alltså ändamål som är mindre vanliga,
exempelvis att vapen innehas för att
1. punktera gasbehållare vid eldsvåda,
2. testa eller utveckla produkter som t.ex. skottsäkra västar,
3. avliva tamboskap,
4. immobilisering (bedövning) av djur,
5. lånas ut för förevisning och skytte i samband med utbildning
för jägarexamen eller
6. lånas ut av förälder till barn under 18 år i samband med jakt
under uppsikt.
Skjutvapens lämplighet
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 5 § andra stycket vapenlagen får tillstånd till innehav av
skjutvapen för skjutning meddelas endast om vapnet är lämpat för det
ändamål som tillståndet ska avse.
En restriktiv hållning bör gälla vid bedömningen av om ett skjutvapen
är lämpat för sitt ändamål. För att kunna göra den bedömningen
är det viktigt att sökanden har angett rätt modellbeteckning. I vissa
fall kan det vara nödvändigt att vapnet eller en bild på vapnet inges
till polismyndigheten för att en bedömning av vapnets lämplighet ska
kunna göras. Vid behov av kompletterande upplysningar rörande
vapnets lämplighet kan tillståndsmyndigheten inhämta upplysningar
från respektive central skytteorganisation.
En grundläggande förutsättning för att ett skjutvapen ska anses
lämpligt för jaktändamål är att vapnet dels, enligt Naturvårdsverkets
8
RPSFS 2009:13 föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18),
får användas för jakt dels att vapnet enligt vapenlagstiftningen kan
anses lämpat för sitt ändamål. Ammunition laddad med röksvagt
krut bör dessutom finnas att tillgå i handeln eller genom hemladdning
i sådan omfattning att övningsskytte med vapnet kan bedrivas i tillräcklig
omfattning.
Vapen vars utförande är sådant att det i jakt- och målskyttesammanhang
inte går att uppnå samma precision som med ordinära vapen,
bör anses som direkt olämpliga för jakt och målskytte. Vad nu
sagts bör exempelvis gälla i fråga om korta vapen, vapen som saknar
traditionell kolv eller som inte har för ändamålet lämpliga riktmedel,
t.ex. militära närstridsvapen. Enhandsvapen med en piplängd som
understiger 2 ½ tum, dvs. 63,5 mm, är inte lämpliga för målskjutningsändamål.
Även andra vapen kan, med hänsyn till sin konstruktion
eller vikt, anses olämpliga för jakt eller målskytte.
3 kap. Tillstånd att inneha skjutvapen
Bosättning
Allmänna råd
Det finns inte något formellt krav på hemvist eller bosättning här i
landet för att kunna erhålla tillstånd att inneha skjutvapen. Kravet på
att en vapeninnehavare själv ska kunna ansvara för förvaringen av
sina vapen bör emellertid i princip medföra, att endast den som är
bosatt här i landet har möjlighet att få vapentillstånd. Om en person,
som inte är bosatt i landet, men som tillfälligt vistas här, ansöker om
tillstånd bör det dock vara möjligt om tillståndet begränsas till att
gälla så länge sökanden avser att vistas här.
Det bör även uppmärksammas att kraven i 2 kap. 13 § vapenförordningen
(1996:70) måste vara uppfyllda för att personer som är bosatta
i ett annat land inom den Europeiska unionen i vissa fall ska
kunna få vapentillstånd i Sverige.
Allmänna lämplighetskrav
Allmänna råd
En förutsättning för tillstånd till innehav av vapen bör vara att sökanden
gjort sig känd som pålitlig, omdömesgill och laglydig. Brister
han eller hon i något av dessa avseenden bör tillstånd inte meddelas.
Den som begått ett sådant brott som påverkar lämpligheten att inneha
skjutvapen bör inte meddelas tillstånd att inneha skjutvapen förrän en
viss tid gått sedan brottet begicks. Tiden bör stå i relation till brottets
svårhetsgrad.
En sökande som har gjort sig skyldig till ett brott med ett inte ringa
inslag av våld eller hot bör inte meddelas tillstånd att inneha vapen.
Under sådana omständigheter bör sökanden i vart fall inte kunna få
9
RPSFS 2009:13
tillstånd förrän en avsevärd tid förflutit, i regel tre till fem år räknat
från den dag då den brottsliga gärningen begicks.
En sökande som har gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott mot
jaktlagstiftningen att han dömts till fängelse, skyddstillsyn, villkorlig
dom eller överlämnande till särskild vård bör i regel inte beviljas tillstånd
förrän omkring fem år från den dag då gärningen begicks. Detsamma
bör gälla beträffande andra fall av kriminalitet där vapen
kommit till användning. Synnerligen allvarlig brottslighet, t.ex. grovt
rån, bör föranleda att tillstånd är uteslutet under ännu längre tid.
Är det fråga om lindrigare brott eller någon annan form av kriminalitet
som bedöms vara diskvalificerande, kan ett tillstånd meddelas
även om en kortare tid förflutit, i normalfallet dock minst två år från
den dag då den brottsliga gärningen begicks.
En sökande som mer generellt eller regelbundet åsidosätter lagar
eller förordningar bör inte meddelas tillstånd att inneha vapen. Detta
bör gälla även om det är fråga om flera i och för sig mindre allvarliga
brott eller förseelser, som inte medfört svårare påföljd än böter, men
som tyder på en bristande respekt för gällande författningar.
För att få en uppfattning om sökandens skötsamhet i nykterhetshänseende
bör regelmässigt en kontroll göras i vägtrafikregistret.
Den som har omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande
av berusade personer m.m. (LOB), bör normalt inte ges tillstånd
att inneha vapen förrän två år förflutit från dagen för det senaste
omhändertagandet. Den som gjort sig skyldig till rattfylleribrott
bör i normalfallet inte ges tillstånd att inneha vapen förrän minst tre
år förflutit sedan gärningen begicks.
När det finns tecken som tyder på alkoholproblem hos en sökande
bör, efter samtycke från denne, yttrande inhämtas från socialnämnden.
I vissa fall, exempelvis då det vid beredningen framkommer att sökanden
av medicinska skäl kan antas vara olämplig som vapeninnehavare,
kan det vara nödvändigt att låta sökanden styrka sin lämplighet
genom ett läkarintyg.
Ålderskrav
1 § Enligt 2 kap. 3 § första stycket 4 vapenförordningen kan den som är
under 18 år i vissa fall få innehavstillstånd för vissa målskjutningsvapen.
Sökanden ska då visa att han eller hon har ett för sin ålder påfallande och
varaktigt intresse för målskjutning, stor skjutskicklighet och goda utvecklingsmöjligheter
i skyttekarriären om eget tillstånd att inneha skjutvapen
meddelas. Att så är fallet ska styrkas genom ett intyg (s.k. skytteborgen) från
styrelsen för den sammanslutning sökanden tillhör och grundas på en av styrelsen
gjord noggrann prövning av sökanden.
Av intyget ska framgå vilka styrelseledamöter som har deltagit i beslutet
och om avvikande mening förekommit. Intyget kan ha formen av ett protokollsutdrag.
Ett intyg som utfärdats av styrelseledamot eller annan efter delegation
från styrelsen ska inte godtas.
10
RPSFS 2009:13 Allmänna råd
För att tillstånd till innehav av skjutvapen ska meddelas beträffande
någon som inte fyllt 18 år bör mycket höga krav ställas på personlig
lämplighet och mognad.
En elev som genomgår utbildning vid ett skyttegymnasium, naturbruksgymnasium
eller yrkesutbildning inom jakt- och viltvård bör
kunna meddelas tillstånd till innehav av jakt- eller målskjutningsvapen
även om eleven inte uppfyller ålderskravet. Detta gäller särskilt
för kolsyre-, luft- eller fjädervapen. Gäller ansökan annat jakt- eller
målskjutningsvapen bör det krävas att det finns ett yttrande från rektor,
studierektor eller gymnasiets skjutinstruktör.
Enligt 2 kap. 3 § första stycket 3 vapenförordningen krävs för tillstånd
att inneha kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen att
sökanden har fyllt 20 år. Undantag får göras om det finns särskilda
skäl. Ett undantag från ålderskravet bör kunna göras t.ex. när sökanden
är en mycket framstående tävlingsskytt och tillhör åtminstone
länseliten. För att styrka att så är fallet bör det i regel krävas ett intyg
från en skyttefunktionär på regional nivå, med vilket avses skytteförbund,
pistolskyttekrets eller sportskyttedistrikt.
Den för självständigt lån föreskrivna åldersgränsen, som är 18 år,
bör i huvudsak gälla för tillstånd till innehav av jaktvapen. Åldersgränsen
bör emellertid inte vara absolut. Ungdomar under 18 år bör
således kunna få egna vapentillstånd under särskilda förutsättningar,
t.ex. om den unge fyller 18 år i nära anslutning till jaktsäsongens
början. Tillstånd att inneha skjutvapen bör inte ges till den som är
under 15 år.
En väktare, som är fast anställd hos ett auktoriserat bevakningsföretag
och som har till uppgift att utföra bevakning som anges i Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd (FAP 579-2) till lagen
(1974:191) om bevakningsföretag och förordningen (1989:149) om
bevakningsföretag, bör kunna meddelas tillstånd att som lån inneha
vapen med ammunition i tjänsten när väktaren har fyllt 23 år.
Sammanslutningars vapeninnehav
2 § De sammanslutningar som får beviljas tillstånd att inneha skjutvapen
anges i bilaga 1.
3 § En sammanslutning som ansöker om tillstånd att inneha skjutvapen
ska bifoga styrelseprotokoll över beslut om inköp av det vapen ansökan avser.
I ansökan ska lämnas uppgift även om den plats där vapnet ska förvaras,
förvaringsutrymmets beskaffenhet och vem som är ansvarig för förvaringen.
4 § Polismyndigheten ska regelbundet kontrollera vapenregistrets uppgifter
om en sammanslutnings vapeninnehav och om den som ansvarar för
sammanslutningens vapenförvaring.
11
RPSFS 2009:13
Allmänna råd
Det är lämpligt att tillståndsmyndigheten årligen efter årsmötet infordrar
protokoll beträffande styrelseval liksom uppgifter om antalet
medlemmar som är skytteaktiva samt planerade övningar och tävlingar.
4 kap. Behov av skjutvapen för jakt m.m.
Allmänt
Allmänna råd
Jaktlagen (1987:259), jaktförordningen (1987:905) och Naturvårdsverkets
föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS
2002:18) innehåller bland annat bestämmelser om skjutvapen som
får användas vid jakt. I föreskrifterna finns också bestämmelser om
klassning av kulammunition.
Om en sökande som har kommunens uppdrag som s.k. skyddsjägare
att hålla efter djur som vållar skada eller olägenhet, bedöms lämplig
för uppdraget och har avlagt jägarexamen, bör tillstånd beviljas
för innehav av det vapen som behövs för uppdraget. Avser tillståndet
ett skjutvapen utöver det antal vapen som ingår i vapengarderoben
bör ett villkor, att vapnet endast får användas för att på kommunens
uppdrag som s.k. skyddsjägare hålla efter djur som vållar skada eller
olägenhet, tas in i tillståndet. Inom område som omfattas av detaljplan
får enligt 3 kap. 6 § ordningslagen (1993:1617) skjutning med
eldvapen inte äga rum utan polismyndighetens tillstånd. Av plan- och
bygglagen (1987:10) framgår vad som avses med detaljplan.
Vid behov av kompletterande upplysningar i frågor som rör jakt
kan tillståndsmyndigheten inhämta upplysningar från Svenska Jägareförbundet
regionalt (verksamhetsområde), i första hand vad gäller
behov av vapnet samt vapnets lämplighet. I svårbedömda ärenden av
principiell betydelse kan yttrande inhämtas från Svenska Jägareförbundet.
Beträffande frågor om klassindelning av ammunition och
andra frågor av teknisk eller principiell natur kan yttrande inhämtas
från Naturvårdsverket.
Den svenska vapenlagstiftningen reglerar behov av vapen i Sverige.
Vid bedömning av om behov föreligger för innehav av t.ex. ett
jaktvapen bör därför i normalfallet hänsyn tas endast till det behov
som föreligger här i landet.
Jägarexamen
Allmänna råd
För tillstånd att permanent inneha eller låna jaktvapen, med undantag
för enhandsvapen, krävs enligt 2 kap. 3 § första stycket 1 vapenför12
RPSFS 2009:13 ordningen (1996:70) och 3 kap. 5 § vapenlagen (1996:67) att sökanden
har avlagt jägarexamen. Bestämmelser om jägarexamen finns i
Naturvårdsverkets föreskrifter om jägarexamen (NFS 2005:4). Avlagt
prov gäller utan tidsbegränsning. För jaktvapeninnehav ska enligt
nämnda föreskrifter prov avläggas enligt följande.
Vapentyp Prov
Vapen med hagelpipa/
pipor
Teoretiskt prov
Praktiskt hagelgevärsprov
Vapen med kulpipa/pipor
i klass 2-4 samt för jakt
tillåtna luftgevär
Teoretiskt prov
Praktiskt grundprov/kulgevär
Vapen med kulpipa/pipor
i klass 1
Teoretiskt prov
Praktiskt grundprov/kulgevär
Praktiskt högviltsprov
I varje län finns ett antal provbanor för jägarexamen. Vid varje sådan
bana finns förordnade provledare. Jägarexamensprov kan endast
avläggas för sådana provledare. De praktiska jägarexamensproven
kan, med undantag för högviltsprov/kulgevär, avläggas endast på
provbana. Högviltsprov/kulgevär kan inför förordnad provledare avläggas
även på annan för klass 1 godkänd skjutbana.
Provledaren utfärdar ett intyg över ett avlagt prov. Huvudansvaret
för registrering av avlagda prov i jägarexamen åvilar Naturvårdsverket.
När ett komplett delprov har avlagts utfärdar provledaren ett jägarbevis
försett med provtagarens fotografi.
Enligt övergångsbestämmelsen till vapenförordningen behöver den
som innehade jaktvapen den 1 januari 1985 inte avlägga jägarexamen
vid förvärv av vapen av samma vapentyp förutsatt att förvärv sker
under den tid då det tidigare tillståndet gäller eller inom ett år från
det att det upphört att gälla.
Undantag från kravet på jägarexamen får i särskilda fall medges av
Naturvårdsverket.
I Naturvårdsverkets beslut den 11 november 1999, protokoll nr
9/99, om generell dispens i vissa fall, framgår vad som gäller för utländska
jägare i fråga om undantag från krav på svensk jägarexamen.
13
RPSFS 2009:13
Jaktmarker
Allmänna råd
Den som har avlagt jägarexamen behöver inte förete intyg om jaktmarker.
Om inte särskilda skäl talar i annan riktning, bör kravet på
behov av skjutvapen anses uppfyllt genom jägarexamen. Särskilda
skäl kan vara t.ex. att ansökan avser specialvapen för deltagande i
jaktsafari eller liknande. I sådana fall bör särskild dokumentation
krävas och tillståndet tidsbegränsas. Även behov av enhandsvapen
för grytjakt och jakt efter grävling med ställande hund samt särskilt
avlivningsvapen för fällfångade djur bör särskilt motiveras genom
redovisning av tillgång till jaktmark.
Vad som sägs i första stycket bör gälla även för den som tidigare
erhållit vapentillstånd utan att ha avlagt jägarexamen.
Vapengarderob för jaktvapen
Allmänna råd
Den s.k. vapengarderoben omfattar sex skjutvapen för jaktändamål.
Den som nyligen har avlagt jägarexamen och som således ännu
inte hunnit etablera några jaktvanor bör endast i undantagsfall meddelas
tillstånd till innehav av fler än fyra vapen för jaktändamål.
Vid ansökan om fler än fyra vapen bör sökanden visa att behov föreligger.
Kravet på den enskilde bör dock inte ställas alltför högt i
detta hänseende. I normala fall torde det räcka med att sökanden på
ett trovärdigt sätt kan motivera behovet med utgångspunkt från sina
jaktvanor och sammansättningen av tidigare vapeninnehav. Finns det
skäl att ifrågasätta någon uppgift bör sökanden föreläggas att styrka
denna genom att ge in relevanta handlingar, såsom avtal om jakträtt,
inbjudan till jakt, intyg från jaktlag eller dylikt. Prövningen bör grundas
på en helhetsbedömning av sökandens behov.
För att få tillstånd till innehav av fler än sex jaktvapen krävs enligt
2 kap. 4 § vapenförordningen att sökanden har ett mycket kvalificerat
behov. Tillstånd till innehav av fler än sex jaktvapen bör därför meddelas
endast undantagsvis.
Ett skjutvapen byggs normalt upp runt en låda, baskyl, stomme,
konsol eller liknande. Till denna ansluts regelmässigt såväl pipa,
slutstycke som avfyrningsanordning. Av 2 kap. 4 § vapenförordningen
framgår att inte bara kompletta jaktvapen utan också
stommar och lådor ska anses utgöra skjutvapen i vapengarderobens
mening. Detsamma bör gälla beträffande andra vapendelar med motsvarande
funktion t.ex. baskyl, konsol eller liknande. Detta innebär
att ett vapen som ingår i vapengarderoben, t.ex. genom pipbyte, kan
ändra karaktär från hagelvapen till kombivapen utan att antalet vapen
i garderoben förändras.
14
RPSFS 2009:13 Den som redan innehar vapen för jakt och som önskar byta ett av
vapnen bör inte, även om antalet vapen för jakt överstiger sex stycken,
åläggas att särskilt styrka sitt behov av det nya vapnet om det är
av samma typ som det tidigare innehavda vapnet. Är det gamla tillståndet
tidsbegränsat bör dock det nya tillståndet tidsbegränsas till
den tid som återstår av den gamla tillståndstiden.
Vapenanpassning
Allmänna råd
Med vapenanpassning avses att en sökande anpassar sitt vapeninnehav
till vapengarderoben och den jakt som han eller hon faktiskt bedriver.
Har sökanden det antal vapen som vapengarderoben omfattar
och föreligger det inte ett mycket kvalificerat behov för innehav av
vapen utöver vapengarderoben, bör det för tillstånd till innehav av
ytterligare vapen krävas att sökanden anpassar sitt tidigare vapeninnehav.
Enhandsvapen för jakt m.m.
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 6 § vapenlagen får tillstånd att inneha enhandsvapen
meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Enhandsvapen i
kaliber .22 får användas för jakt i gryt eller med ställande hund.
Närmare bestämmelser om detta finns i 12 § Naturvårdsverkets föreskrifter
och allmänna råd om jakt och statens vilt.
För avlivning av fällfångade djur med enhandsvapen får även
andra vapenkalibrar användas men behov av vapen i grövre kaliber
än kaliber .22 bör anses föreligga endast i undantagsfall eftersom sådana
vapen inte kan anses lämpade för ändamålet.
Enhandsvapen som innehas för jakt eller avlivning av fällfångade
djur räknas inte in i antalet vapen i vapengarderoben.
Tillstånd till innehav av enhandsvapen för jakt eller avlivning innebär
att vapnet får användas även för målskjutning.
Enskottsvapen
Tillstånd bör meddelas endast den som bedriver omfattande jakt eller
fångst. Verksamheten bör dokumenteras och grytjakt, jakt efter i första
hand grävling med ställande hund eller fällfångst bör ha bedrivits
på egen eller upplåten mark under åtminstone tre jaktsäsonger.
Det årliga resultatet av jakt eller fångst bör, för att verksamheten
ska anses vara omfattande, uppgå till i genomsnitt minst fem större
djur, t.ex. grävling, alternativt tio mindre, t.ex. mink, och enstaka
större.
För att anses ha behov av ett vapen för grytjakt och jakt med ställande
hund bör sökanden kunna styrka stadigvarande innehav av för
respektive jaktform lämplig hund. Upplysning angående lämplig
hund kan inhämtas från Svenska Jägareförbundet. Avser ansökan av15
RPSFS 2009:13
livning av fällfångade djur bör uppgift inhämtas vilken typ av redskap
som används samt på vilket sätt avlivning tidigare har skett.
Flerskottsvapen
Innehav av flerskottsvapen, revolver av SA-typ (Single Action, enkel
aktion), bör kunna medges för den som bedriver jakt eller viltvård
yrkesmässigt eller som styrker något annat mycket kvalificerat behov.
Vid bedömning av om ett behov ska anses vara mycket kvalificerat
bör inte enbart omfattningen av egen grytjakt eller fällfångst
vara avgörande. Tillstånd att inneha flerskottsvapen av denna typ kan
beviljas t.ex. för den som, utöver egen grytjakt eller fällfångst, styrker
att han eller hon i betydande omfattning tas i anspråk för andra
uppdrag än egna. Med uppdrag i betydande omfattning bör avses
minst ett tiotal sådana per år.
Enhandsvapen, oavsett kaliber, bör inte anses lämpliga vid eftersök
och avlivning. Lämpligt vapen vid t.ex. eftersök och avlivning av
vildsvin kan i stället vara exempelvis halvautomatiska hagelgevär.
Enligt 2 kap. 6 § vapenlagen ska tillståndet begränsas till att gälla i
högst fem år om inte särskilda skäl talar emot det.
Den som innehar ett flerskottsvapen för något annat ändamål än
jakt, t.ex. målskjutningsvapen i kaliber .22, och som har behov av att
använda vapnet även för jakt eller avlivning av fällfångade djur bör
kunna medges det, om kraven i övrigt för tillstånd att inneha enskottsvapen
för jakt eller avlivning uppfylls.
Tillstånd för jakt- eller avlivningsändamål bör dock inte meddelas
för enhandsvapen av halvautomatisk typ eller DA-typ (Double Action,
dubbel action) även om sökanden innehar ett sådant tidigare för
målskjutning.
Salongsgevär
1 § Med ett salongsgevär ska avses ett enskottsgevär i klass 4 med kaliber
.22 (5,6 mm) och med en vikt som i originalutförande understiger 2,5 kilo.
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 5 § 2 vapenförordningen bör behov att inneha salongsgevär
anses föreligga endast för avlivning av fällfångade djur. Den
som med fälla avsedd för levandefångst bedriver fångstverksamhet i
viss omfattning och som inte innehar ett lämpligt skjutvapen för avlivning
bör kunna ges tillstånd att inneha ett salongsgevär för detta
ändamål.
Ett salongsgevär som innehas för avlivningsändamål bör inte räknas
in i antalet vapen i vapengarderoben.
16
RPSFS 2009:13 Luftgevär
Allmänna råd
Luftgevär får användas vid jakt under de förutsättningar som sägs i
20 § första stycket Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd
om jakt och statens vilt. Av tredje stycket framgår vilka bestämmelser
som gäller för att få använda luftgevär för skyddsjakt.
5 kap. Behov av skjutvapen för målskjutning
Allmänt
Allmänna råd
Av 2 kap. 3 § vapenförordningen (1996:70) framgår, att en sökande
ska vara aktiv medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation
för att få tillstånd till innehav av målskjutningsvapen. För att
ett behov att inneha skjutvapen för målskjutning ska anses föreligga
bör målskjutningen i allmänhet äga rum i regi av en sådan sammanslutning
(huvudorganisation) som anges i bilaga 1 eller en sammanslutning
(distriktsorganisation eller förening) som är ansluten till
och driver verksamhet enligt det reglemente som gäller för någon av
de sammanslutningar (huvudorganisationer) som anges i bilagan eftersom
dessa är godkända utifrån bl.a. aktivitets- och säkerhetssynpunkt.
Det bör också krävas att sökanden är aktiv medlem i en sådan godkänd
sammanslutning samt att denna, inom ramen för sitt reglemente,
bedriver skytte med sådana vapen som ansökan avser. Det bör observeras
att t.ex. en förening kan vara ansluten till fler än en godkänd
sammanslutning.
Målskjutning bör bedrivas i ordnade former, företrädesvis i regi av
en skyttesammanslutning. Sökanden bör ha varit aktiv medlem under
minst de sex senaste månaderna innan tillstånd beviljas och under
denna tid regelmässigt ha deltagit i organisationens skjutningar. Generellt
bör gälla att sammanslutningen, inom ramen för sitt reglemente,
bedriver skytte med ett sådant vapen som ansökan avser samt
ha tillgång till en godkänd skjutbana. Dessa förhållanden bör intygas
av föreningens styrelse eller, efter delegation, av föreningens ordförande
eller sekreterare.
Angående krav på särskilt intyg för en sökande som är under 18 år,
se 3 kap. 1 §.
Tillstånd att inneha vapen för användning på enskild skjutbana kan
meddelas under förutsättning att vederbörande har fått tillstånd av
polismyndigheten enligt 3 kap. 6 § ordningslagen (1993:1617) och
verksamheten anmälts till kommunal nämnd enligt 21 § förordningen
(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Olika tävlingsgrenar kan ställa skilda krav på vapen i fråga om
riktmedel, avtryck, vapenvikt, ammunition, kolvutformning, balans
17
RPSFS 2009:13
m.m. En omställning av ett vapen från tävling till tävling är inte alltid
möjlig och inte heller lämplig från säkerhetssynpunkt. En mycket
framstående målskytt med en aktiv tävlingsverksamhet utöver
klubbtävlingar bör kunna meddelas tillstånd till innehav av fler än ett
vapen för samma användningsområde (klass, gren eller motsvarande)
även om vapnet är av samma typ och kaliber. I tveksamma fall bör
yttrande inhämtas från vederbörande länsorganisation eller skytteförbund.
När tillstånd ges till innehav av flera vapen måste förvaringsfrågan
uppmärksammas särskilt. I vissa fall kan det bli nödvändigt att meddela
särskilda villkor för förvaringen enligt 2 kap. 5 § och 5 kap. 5 §
vapenlagen (1996:67).
Krav på skjutskicklighet m.m.
1 § De krav på skjutskicklighet som gäller för tillstånd till innehav av
målskjutningsvapen framgår av bilaga 2.
Allmänna råd
Allt fler skyttesammanslutningar har infört krav på innehav av s.k.
Grönt kort för att få delta i sammanslutningens skytteverksamhet. Innehav
av Grönt kort innebär att man genomgått viss utbildning och
avlagt prov beträffande bland annat bestämmelser som gäller vid vapeninnehav
och praktiskt handhavande av skjutvapen. Innehav av
Grönt kort är dock inte obligatoriskt för att tillstånd till innehav av
skjutvapen ska meddelas.
2 § Ett kompetensprov för märke avseende enhandsvapen, med undantag
av jaktvapen och effektbegränsade kolsyre-, luft-, fjäder- eller harpunvapen,
har två års giltighetstid. Är intyget om avlagt prov äldre än två år ska sökanden
åläggas att avlägga ett nytt prov.
Vapengarderob för målskjutningsvapen
Allmänna råd
Den s.k. vapengarderoben för målskjutningsvapen omfattar tio enhandsvapen
eller åtta övriga vapen. För att få tillstånd till fler än tio
enhandsvapen eller åtta övriga vapen för målskjutning krävs enligt 2
kap. 4 a § vapenförordningen att ett mycket kvalificerat behov föreligger.
Tillstånd till innehav av fler än tio enhandsvapen eller åtta övriga
målskjutningsvapen bör därför meddelas endast undantagsvis.
Ett skjutvapen byggs normalt upp runt en låda, baskyl, stomme,
konsol eller liknande. Till denna ansluts regelmässigt såväl pipa,
slutstycke som avfyringsanordning. Av 2 kap. 4 a § vapenförordningen
framgår att inte bara kompletta målskjutningsvapen utan också
stommar och lådor till sådana vapen ska anses utgöra skjutvapen i
vapengarderobens mening. Detsamma bör gälla beträffande andra
18
RPSFS 2009:13 vapendelar med motsvarande funktion t.ex. baskyl, konsol eller liknande.
Den som redan innehar enhandsvapen och övriga målskjutningsvapen
och som önskar byta ett vapen bör inte, även om antalet vapen
för målskjutning överstiger tio resp. åtta, åläggas att styrka sitt behov
av det nya vapnet om det är av samma typ som det tidigare vapnet.
Är det gamla tillståndet tidsbegränsat bör dock det nya tillståndet
tidsbegränsas till den tid som återstår av den gamla tillståndstiden.
Kravet på synnerliga skäl enligt 2 kap. 6 § vapenlagen gäller även
för enhandsvapen inom vapengarderoben.
Synnerliga skäl
Allmänna råd
Kravet i 2 kap. 6 § vapenlagen att det ska föreligga synnerliga skäl
för att få tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen
får anses vara ett uttryck för att tillståndsgivningen när det gäller
sådana vapen ska vara mycket restriktiv. Utredningen i dessa ärenden
bör därför vara särskilt noggrann och tillståndsgivningen bör följa
strängare normer än vad som gäller i fråga om andra skjutvapen.
Den restriktiva bedömningen bör omfatta samtliga de krav som
uppställs för vapeninnehav och innefatta, förutom sökandens kvalifikationer
och behov av vapnet, även vapnets lämplighet för det angivna
ändamålet.
Vid tillståndsgivning beträffande enhandsvapen bör kravet på synnerliga
skäl skärpas i takt med det antal enhandsvapen som sökanden
innehar. Det bör därvid vägas in att det knappast är realistiskt att vara
aktiv i ett stort antal olika skyttegrenar. Endast i undantagsfall torde
synnerliga skäl föreligga för innehav av mer än ett helautomatiskt
vapen.
Synnerliga skäl bör inte anses föreligga för innehav av helautomatiska
vapen eller enhandsvapen för skytte i regi av sådan sammanslutning
som inte, enligt 2 kap. 1 § vapenförordningen, prövats
och godkänts av Rikspolisstyrelsen för eget innehav av skjutvapen
utifrån de krav på organisation, aktivitet och säkerhet som sägs i 2
kap. 3 § b vapenlagen.
19
RPSFS 2009:13
Helautomatiska skjutvapen
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 3 § första stycket 3 vapenförordningen krävs i fråga om
helautomatiska vapen att sökanden visat prov på särskild skjutskicklighet.
Det krävs dessutom att sökanden är medlem i en skyttesammanslutning
vars verksamhet Försvarsmakten förklarat vara av betydelse
för totalförsvaret. Intyg om detta bör inhämtas från Försvarsmakten.
Därutöver fordras ett mycket stort behov av att inneha ett
eget automatvapen, något som innebär att sökanden bör vara en
framstående tävlingsskytt. För att anses vara sådan bör sökanden visa
att han eller hon under några år har tillhört den yttersta eliten av
skyttar i förbunds- och kretstävlingar med automatvapen.
Svartkrutsvapen
Allmänna råd
Svartkrutsvapen, som t.ex. flintlås- och slaglåsvapen, är som regel
tidstrogna reproduktioner av gamla vapen. Tillstånd bör meddelas
endast den som visar att han eller hon är aktiv medlem i en sådan
godkänd sammanslutning som aktivt ägnar sig åt svartkrutsskytte.
Bestämmelser om tillstånd för förvaring av svartkrut finns i Statens
Räddningsverks föreskrifter och allmänna råd om förvaring av explosiva
varor (SRVFS 2006:1).
Kolsyre-, luft- och fjädervapen
Allmänna råd
Av 1 kap. 2 § första stycket vapenförordningen framgår vilka krav
som gäller för att ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen ska anses ha en
sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § andra stycket vapenlagen
och som därmed får innehas utan tillstånd av den som har fyllt
18 år.
För att behov av sådana vapen för målskjutning ska anses föreligga
för den som inte fyllt 18 år bör dock krävas att sökanden är medlem i
en sammanslutning som bedriver skytte med dessa vapen. Till skillnad
från tillståndspliktiga kolsyre-, luft- eller fjädervapen krävs dock
inte sex månaders medlemskap.
Beträffande tillståndsgivning för den som inte fyllt 18 år gäller vad
som sägs i 3 kap. 1 § angående ålderskrav.
20
RPSFS 2009:13 Armborst
Allmänna råd
Tillstånd bör meddelas endast beträffande den som är aktiv medlem i
en sådan godkänd sammanslutning som aktivt ägnar sig åt armborstskytte.
Endast den omständigheten att någon själv byggt ett armborst
innebär inte att han eller hon ska meddelas tillstånd till innehav av
vapnet för målskjutning.
Privata vapen av samma typ som tjänstevapen
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 3 § andra stycket vapenförordningen får tillstånd att inneha
skjutvapen ges till en sökande som behöver vapnet i sin tjänst
eller som för sin tjänst behöver ett annat skjutvapen än tjänstevapen
för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Tillståndsgivningen
bör ske med stor återhållsamhet.
Tillstånd kan meddelas t.ex. den som genom ett intyg från arbetsgivare
eller motsvarande styrker att han eller hon inom ramen för sitt
yrke, t.ex. genom tävlingsskytte i tjänsten eller omfattande instruktörsarbete
eller dylikt, aktivt arbetar för att bibehålla eller utveckla
sin skjutskicklighet på ett sådant sätt att tjänstevapnet inte räcker för
ändamålet.
Således är en anställning som officer eller polis i sig inte tillräcklig
grund för tillstånd att inneha vapen med stöd av 2 kap. 3 § andra
stycket vapenförordningen.
6 kap. Behov av skjutvapen i övriga fall
Start- och signalvapen
Allmänna råd
Tillstånd att inneha start- och signalvapen eller så kallade signalgivare
bör kunna meddelas den som uppger ett godtagbart ändamål med
innehavet.
Godtagbara ändamål kan vara att vapnet ska användas som startvapen
vid idrottstävlingar eller idrottsträningar, inom lantbruk eller
dylikt eller som skrämskottsvapen gentemot skadevållande vilt samt
vid hundträning för att träna skottfasthet.
Av 2 kap. 2 § andra stycket vapenförordningen (1996:70) framgår
att förbund, föreningar och klubbar som är anslutna till Sveriges
Riksidrottsförbund, Svenska Brukshundklubben och Svenska Kennelklubben
inte behöver ha tillstånd för innehav av start- eller signalvapen.
Innehar idrottsförening eller hundklubb startvapen bör enskilda
medlemmar normalt inte beviljas tillstånd för sådana vapen. Enligt 3
21
RPSFS 2009:13
kap. 1 a § andra stycket 3 vapenlagen (1996:67) krävs inte något tillstånd
för att låna ett startvapen för hundträning.
Nödsignalering till sjöss eller i fjällen bör i första hand klaras med
pyrotekniska varor och inte med skjutvapen.
Vapen hos museer
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 3 § c vapenlagen får tillstånd att inneha skjutvapen eller
ammunition som ska ingå i samlingar meddelas huvudmän för museer,
om museet får statsbidrag enligt särskilda föreskrifter eller om
museet ägs av en kommun, ett landsting eller en stiftelse som står
under länsstyrelsens tillsyn. Huvudmannens lämplighet från laglydnadssynpunkt
bör beaktas.
Länsantikvarien i det län där museet är beläget bör yttra sig innan
tillstånd meddelas. Uppgift om att ett museum får åsyftat statsbidrag
kan inhämtas hos Statens kulturråd.
Beträffande förvaring finns bestämmelser i Rikspolisstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd om museers förvaring av skjutvapen
(FAP 556-1).
Vapen för skyddsändamål
Allmänna råd
Tillstånd att inneha pistol, revolver eller dylikt vapen för skyddsändamål
bör meddelas endast när ett oundgängligt behov föreligger. Ett
sådant tillstånd bör undantagsvis kunna beviljas den som för sin personliga
säkerhet har ett särskilt stort behov av vapen.
Auktoriserade bevakningsföretag
Behov av skjutvapen kan finnas för en väktare med särskilt kvalificerade
bevakningsuppgifter. Enligt 2 kap. 3 § d vapenlagen får auktoriserade
bevakningsföretag meddelas tillstånd till innehav av skjutvapen
och ammunition, för utlåning till väktare som har meddelats
tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.
Auktoriserade bevakningsföretag får meddelas tillstånd till innehav
av skjutvapen endast om företagets bevakningspersonal har rätt att
bära skjutvapen i sådant bevakningsarbete som avses i punkten a eller,
efter särskilt beslut, enligt punkterna b och c i avsnitt 2 i bilaga
12 i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till lagen
(1974:191) och förordningen (1989:149) om bevakningsföretag (FAP
579-2).
Tillstånd till innehav av skjutvapen bör endast meddelas om bevakningsföretaget
har fast anställda väktare som uppfyller kraven i 8
kap. 15 § FAP 579-2. Tillståndet bör endast omfatta skjutvapen som
avses i avsnitt 4 i bilaga 12 i FAP 579-2. Av tillståndet bör framgå att
22
RPSFS 2009:13 endast väktare eller skjutinstruktör som erhållit polismyndighetens
tillstånd att inneha skjutvapen självständigt får bära företagets vapen.
En förutsättning för att tillstånd att inneha skjutvapen, som lån av
bevakningsföretaget, ska meddelas en väktare är att dennes anställning
styrks med ett anställningsbevis, skjutskickligheten styrks med
ett utbildningsbevis samt att företaget företer ett uppdragsavtal eller
beslut av polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen som medger bärande
av skjutvapen.
Den berörde väktaren meddelas ett personligt tillståndsbevis, en
s.k. lånelicens. I detta bevis bör anges bevakningsföretagets namn, att
ändamålet med innehavet är skydd och att skjutvapnet endast får bäras
under sådant bevakningsarbete som åberopas vid ansökan. Tillståndet
bör tidsbegränsas till giltighetstiden för uppdragsavtalet eller
anställningstiden.
Tillståndsgivning beträffande gaspistol eller likartat vapen, som
t.ex. spray, bör vara mycket restriktiv och tillstånd bör beviljas endast
undantagsvis, när ett synnerligen starkt behov föreligger t.ex.
beträffande hotade personer där en hotbildsbedömning ger vid handen
att behov att inneha dessa vapen föreligger.
Auktoriserade utbildningsföretag
Av 2 kap. 3 § vapenlagen framgår att ett företag som är auktoriserat
av länsstyrelsen, enligt lagen om bevakningsföretag, som utbildningsföretag
inte får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen. För att
ett sådant företag ska kunna genomföra utbildning för väktare i
handhavandet av skjutvapen bör föreståndaren i företaget, med stöd
av 2 kap. 5 a § vapenförordningen, kunna meddelas tillstånd att inneha
vapen för utbildningsändamål (s.k. udda ändamål). Tillståndet bör
endast omfatta skjutvapen som avses i avsnitt 4 i bilaga 12 i FAP
579-2.
Av tillståndet bör framgå att vapnet endast får lånas ut till väktare
som genomgår en av utbildningsföretaget bedriven föreskriven utbildning
eller fortbildning av väktare enligt bilaga 11 och 12 i FAP
579-2.
Vapen för samlingsändamål
Allmänna råd
Numera är inte bara äldre utan även moderna vapen omtyckta samlarobjekt,
t.ex. där syftet är att visa den senaste utvecklingen av en
teknisk konstruktion. Samlingarna medför i många fall särskilda risker
från säkerhetssynpunkt. Att bygga upp en samling som till stor
del består av moderna vapen bör inte medges.
Särskilda krav bör ställas på en vapensamlares personliga kvalifikationer.
Det bör vidare stå klart att sökanden har ett seriöst intresse
för verksamheten. Vid tvekan om seriositeten hos en vapensamlare
kan information inhämtas hos en sammanslutning av vapensamlare
23
RPSFS 2009:13
eller hos ett museum. Medlemskap i en samlarorganisation kan vara
ett tecken på ett seriöst samlarintresse.
Även privata samlingar bör godtas och något krav på att vapensamlingen
ska hållas tillgänglig för visning för allmänheten eller annars
tjäna ett allmänt intresse bör inte ställas upp. Tillstånd till innehav
av tunga, utpräglat militära vapen t.ex. pjäser bör dock endast
meddelas för museer eller liknande.
När det gäller en samlares skjutvapen är huvudregeln enligt 2 kap.
4 § vapenlagen att dessa inte får användas för skjutning. Emellertid
kan polismyndigheten meddela särskilt tillstånd för skjutning med
sådana vapen. Tillstånd bör i ett sådant fall beviljas för ett visst tillfälle
och för ett visst vapen. Polismyndigheten bör vid tillståndsprövningen
fästa avseende vid säkerheten och syftet med skjutningen
samt sökandens kvalifikationer när det gäller att praktiskt handha
vapnet.
I fråga om det antal vapen som en samlare totalt sett bör få inneha
bör som huvudregel gälla att det är lämpligare att tillståndsmyndigheten
meddelar särskilda villkor om att den aktuella samlingen ska
ges ett väl avpassat skydd mot tillgrepp än att myndigheten begränsar
antalet vapen i samlingen, under förutsättning att samlingen är naturligt
avgränsad. Det bör alltid krävas att en sökande lämnar uppgifter
om hur vapnen förvaras eller kommer att förvaras.
Det bör uppmärksammas att ett flertal äldre vapenmodeller är föremål
för reproduktion. Det torde vara tveksamt om en vapenreplik
har något värde för en seriös vapensamlare i annat fall än då sökanden
visar att han eller hon har en serie av originalvapen som han eller
hon inte har lyckats få fullständig och vill komplettera den med någon
enstaka vapenreplik. Detta bör gälla även s.k. jubileumsvapen.
Kulsprutepistoler eller andra helautomatiska skjutvapen bör i regel
inte tillåtas ingå i en privat vapensamling.
Avgränsat samlingsområde
För att belysa den tekniska utvecklingen, t.ex. av en viss vapentyp
eller konstruktionsdetalj eller inom ett visst användningsområde, kan
en samling av vapen inom ett avgränsat område ofta ha ett betydande
vapenhistoriskt värde.
För att hänföras till begreppet samling bör området vara någorlunda
avgränsat, så att det finns rimliga möjligheter att åstadkomma en
något så när komplett samling. Begränsningen bör också vara så klart
angiven att det är möjligt att senare avgöra vilka vapen som har sin
givna plats inom en viss samlingsinriktning.
Exempel på avgränsade samlingsområden som bör godtas är "Vapen
av viss typ tillverkade vid Husqvarna vapenfabrik under viss
tidsperiod" eller vapen tillverkade vid någon annan in- eller utländsk
fabrik eller grupp fabriker med anknytning till varandra. Andra områden
kan vara en viss historisk epok, såsom "Brittiska handeldvapen
före andra världskriget" eller liknande. Det kan även vara en vapen24
RPSFS 2009:13 tekniskt sammanhållen grupp, såsom "Dubbelstudsare och kombinationsvapen
för jakt under en viss tidsperiod" eller "Halvautomatiska
pistoler med förreglat slutstycke" för att visa olika lösningar på
detta tekniska problem. En enda vapenkonstruktion kan ha intressanta
varianter. Ett sådant samlingsområde är "Parabellumpistoler",
vilka har tillverkats under lång tid och vid minst sex fabriker.
För en privatperson lär det inte vara möjligt att åstadkomma en
komplett samling om området beskrivs som t.ex. "jaktvapen", "militärvapen"
eller "halvautomatiska vapen". Antalet vapen inom dessa
områden är alltför stort för att detta ska vara möjligt.
Sedan en samlares samlingsinriktning eller område har prövats och
befunnits uppfylla de krav som kan ställas, bör någon ytterligare behovsprövning
inte göras så länge de anskaffade vapnen har sin plats
inom det angivna området.
En seriös samlare som under lång tid har visat ett starkt intresse
och goda kunskaper bör, när hans eller hennes samling är i stort sett
komplett, ges möjlighet att utöka sitt samlingsområde med någon annan
inriktning.
Villkor för förvaring m.m.
När tillstånd lämnas bör polismyndigheten som regel besluta om
villkor för förvaringen enligt 5 kap. 5 § vapenlagen. De villkor som
polismyndigheten i särskilda fall beslutar för vapenförvaringen bör
bl.a. avse det yttre skyddet för de lokaler där det förvaras särskilt intressanta
vapen. Villkor kan lämnas om att dörrar eller fönster ska
vara av viss beskaffenhet (säkerhetsklass) eller att lås eller larmanordning
av speciellt slag ska installeras. Det kan vara motiverat att
polismyndigheten även anger villkor om hur vapen ska förvaras i en
bostadslägenhet eller en annan lokal. Polismyndigheten har dock att
bestämma de särskilda villkoren med hänsyn till effekten av det totala
skyddet, dvs. med hänsyn till den sammanlagda effekten av såväl
yttre som inre säkerhetsanordningar.
Vid beslut om villkor för förvaringen bör uppmärksammas att vapensamlingar
kan innehålla vapen som inte är intressanta i kriminella
sammanhang dvs. stöldbegärliga och där ammunition inte finns i
handeln.
Frågan om att som villkor för innehavet ställa krav på att ett vapen
ska göras varaktigt obrukbart måste avgöras som en avvägning mellan
säkerhetsaspekterna och samlarintresset. Det bör härvid uppmärksammas
att möjligheten till en betryggande förvaring av ett vapen
inte sällan kan göra det onödigt med ett villkor om obrukbarhet.
Myndigheten bör inte regelmässigt och utan ingående prövning av
sökandens förhållanden och inställning till saken ställa som villkor
för tillstånd att ett samlarvapen görs varaktigt obrukbart.
25
RPSFS 2009:13
Vapen med huvudsakligt prydnads- eller särskilt affektionsvärde
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 4 § vapenlagen får tillstånd till innehav meddelas även
avseende ett skjutvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde eller
särskilt affektionsvärde för sökanden.
Exempel på när ett vapen huvudsakligen har prydnadsvärde är att
vapnet har ett särpräglat utseende, en ovanlig konstruktion eller förekommer
i litet antal.
Vid bedömningen av ett skjutvapens affektionsvärde är det sökandens
relation till överlåtaren eller vapnet som bör beaktas.
Enligt 2 kap. 5 a § vapenlagen får tillstånd att inneha skjutvapen,
som huvudsakligen har prydnads- eller särskilt affektionsvärde för
andra ändamål än skjutning, meddelas endast om vapnet görs varaktigt
obrukbart. Trots detta får tillstånd meddelas om det finns särskilda
skäl att vapnet ska få behållas i brukbart skick. Sådana skäl kan
exempelvis vara att det gäller mycket värdefulla eller från objektiv
synpunkt speciella vapen, t.ex. ett äldre hemtillverkat vapen. En annan
situation kan vara att innehavaren inom en inte alltför avlägsen
framtid, cirka sex månader, efter att ha avlagt jägarexamen avser att
söka tillstånd för att bruka vapnet till skytte, t.ex. jakt eller målskjutning.
Tillståndspliktiga vapendelar
Allmänna råd
Av 1 kap. 3 § f vapenlagen framgår att vad som sägs om skjutvapen
också gäller ljuddämpare.
Ljuddämpare till jaktvapen
1 § Tillstånd till innehav av ljuddämpare till kulgevär som är avsedda för
ammunition i klasserna 1 och 2 får meddelas till skydd för hälsa och miljö
om vapnet innehas för jaktändamål.
Allmänna råd
Tillstånd till innehav av ljuddämpare till kulgevär avsedda för ammunition
i klasserna 1 och 2 får meddelas t.ex. för att förebygga hörselskador.
Har tillstånd meddelats till innehav av ljuddämpare till sådana vapen
får denna användas även vid målskjutning.
2 § Tillstånd till innehav av ljuddämpare till andra gevär som innehas för
jaktändamål än som sägs i 1 § får meddelas till skydd för hälsa och miljö
endast om det är särskilt påkallat.
26
RPSFS 2009:13
Allmänna råd
För att tillstånd ska meddelas bör det krävas att innehavet är särskilt
påkallat i det enskilda fallet. Meddelas tillstånd till innehav av ljuddämpare
för att förhindra att en redan befintlig hörselskada ska förvärras
bör övervägas att utfärda tillstånd till innehav av ljuddämpare
till samtliga sökandens kulgevär som innehas för jaktändamål. Läkarintyg
från specialist beträffande hörselskador bör infordras.
Tillstånd till innehav av ljuddämpare till kulgevär som är avsedda
för ammunition i klass 4 bör dock endast meddelas undantagsvis t.ex.
för jakt inom planlagt område som sker på uppdrag av en kommun.
Tillstånd till innehav av ljuddämpare för att förebygga hörselskador,
bör inte meddelas till sådana gevär som sägs i 2 §.
Har tillstånd meddelats till innehav av ljuddämpare till sådana gevär
som sägs i 2 § får denna användas även vid målskjutning.
Ljuddämpare till målskjutningsvapen
Allmänna råd
Av 2 kap. 5 § 6 vapenförordningen följer att behov av att inneha
ljuddämpare för målskjutning bör anses föreligga endast om ändamålet
är att skydda hälsa eller miljö om det är särskilt påkallat. I
normalfallet torde det vara fullt möjligt att skydda sin hörsel vid målskjutning
på annat sätt än genom att använda ljuddämpare på sitt vapen.
För att en ljuddämpare ska vara ett skydd mot hörselskador torde
det dessutom krävas att samtliga personer som vid samma tillfälle
skjuter på en skjutbana har ljuddämpare på sina vapen.
För att tillstånd ska meddelas bör det krävas att innehavet är särskilt
påkallat i det enskilda fallet. Läkarintyg från specialist beträffande
hörselskador bör infordras. Meddelas tillstånd till innehav av
ljuddämpare för att förhindra att en redan befintlig hörselskada ska
förvärras bör tillståndet utfärdas så att det gäller för samtliga innehavda
skjutvapen. Tillståndsgivningen bör dock vara synnerligen restriktiv.
Tillstånd till innehav av ljuddämpare till målskjutningsvapen för
att förebygga hörselskador bör inte meddelas.
7 kap. Tidsbegränsade tillstånd
Allmänna råd
Av 2 kap. 6 § vapenlagen (1996:67) framgår, att tidsbegränsade innehavstillstånd
ska meddelas beträffande helautomatiska vapen eller
enhandsvapen för flerskott. Dessa vapen är mycket eftertraktade i
kriminella kretsar, dvs. särskilt stöldbegärliga och särskilt farliga vapen.
Om inte särskilda skäl talar emot det ska enligt samma lagrum innehavstillstånd
beträffande sådana vapen tidsbegränsas till att gälla i
27
RPSFS 2009:13
högst fem år. Syftet är att få en kontinuerlig kontroll av att förutsättning
föreligger för fortsatt innehav av vapnet. Vid bedömningen av
om ett nytt tillstånd ska meddelas för målskjutning bör hänsyn tas
inte enbart till medlemskap i en skyttesammanslutning utan även till
styrkt aktivitet och skjutskicklighet för respektive ålderskategori.
Beträffande sådana vapen som innehas för samlings-, minnes- eller
prydnadsändamål och som inte gjorts varaktigt obrukbara bör kontrolleras
om förutsättningarna för fortsatt innehav fortfarande föreligger.
Bestämmelsen om tidsbegränsning av tillstånd att inneha helautomatiska
vapen eller enhandsvapen för flerskott gäller även för tillståndspliktiga
delar till sådana vapen.
En vapeninnehavare med ett tidsbegränsat tillstånd bör göra en ny
ansökan i så god tid att denna hinner behandlas av polismyndigheten
före giltighetstidens slut. Även om ansvaret för en ny ansökan åvilar
tillståndshavaren bör polismyndigheten underrätta vederbörande i
god tid innan tillståndet upphör att gälla. Underrättelsen bör även innehålla
upplysning om att vapnet inte får innehas sedan tillståndstiden
upphört samt att vapnet i sådana fall kommer att tas i beslag och
ansvar för olagligt innehav aktualiseras.
Utöver vad som sägs i 2 kap. 6 § andra stycket vapenlagen bör en
tidsbegränsning komma i fråga när det gäller uppenbara tillfällighetsinnehav,
dvs. i de fall när det redan från början står klart att det
inte är fråga om ett varaktigt behov av skjutvapen.
En kontroll av en vapeninnehavares lämplighet bör ske på andra
sätt än genom att ett tillstånd tidsbegränsas.
Ett tillstånd enligt 2 kap. 5 a § vapenförordningen (1996:70) till innehav
av skjutvapen för s.k. udda ändamål bör tidsbegränsas då synnerliga
skäl krävs för att meddela tillståndet och det sällan är fråga
om ett varaktigt behov.
8 kap. Tillståndsbevisets innehåll m.m.
1 § Ett tillståndsbevis ska innehålla uppgift om vilken eller vilka av följande
typer av skjutvapen eller vapendelar som tillståndsbeviset avser.
1. kulgevär,
2. hagelgevär,
3. kombinationsgevär,
4. pistol,
5. revolver,
6. kulsprutepistol,
7. kulsprutegevär,
8. kulspruta,
9. luftgevär,
10. luftpistol,
28
RPSFS 2009:13 11. luftrevolver,
12. kolsyregevär,
13. kolsyrepistol,
14. kolsyrerevolver,
15. signalvapen,
16. startvapen,
17. pipa,
18. pipset,
19. ljuddämpare,
20. växelsats,
21. slutstycke,
22. trumma,
23. stomme,
24. låda,
25. tårgasanordning,
26. harpunvapen,
27. instickspipa,
28. armborst eller
29. annan vapentyp.
2 § Det ändamål för vilket ägaren är berättigad att använda sitt vapen ska
vara preciserat i tillståndsbeviset.
3 § Ett tillståndsbevis för skjutvapen som innehas för jaktändamål får inte,
utom beträffande vissa luftgevär och enhandsvapen i kaliber .22, begränsas
till att gälla för jakt efter vissa viltarter eller till vissa jaktformer. För enhandsvapen
i kaliber .22 gäller bestämmelserna i 12 § och för vissa luftgevär
bestämmelserna i 19 § Naturvårdsverkets författningssamling (NFS
2002:18).
4 § Högsta ammunitionsklass, kaliber och patronhylsans längd ska anges i
tillståndsbeviset för kulvapen. I förekommande fall ska kalibern anges i tum,
exempel: .308. Finns det även en annan kaliberbeteckning, som t.ex. mm,
ska denna anges inom parentes, exempel: (7,62 x 51 mm). Om det råder
tveksamhet om ett vapens rätta kaliber, ska sökanden anmodas att förete ett
intyg från en sakkunnig eller visa upp vapnet vid polismyndigheten.
5 § I ett tillståndsbevis för ett enhandsvapen avsett för jaktändamål ska
anges att tillståndet gäller endast för grytjakt och jakt med ställande hund.
Innehas enhandsvapen för avlivning av fällfångade djur ska detta framgå av
tillståndbeviset. Tillstånd avseende enskotts enhandsvapen ska utformas så
att det utesluter förvärv av ett flerskottsvapen.
6 § Ett tillståndsbevis för ett målskjutningsvapen ska utformas så, att vapnets
användning inte begränsas till vissa övnings- eller tävlingsformer.
7 § I ett tillståndsbevis för införsel av vapen ska även anges från vilket
land införseln får ske. Detsamma gäller när ett tillstånd meddelas för innehav
av vapen, som ska föras in till Sverige.
29
RPSFS 2009:13
8 § Den som erhållit ett inköpstillstånd som inte avser ett bestämt vapen
eller en bestämd överlåtare ska, då vapnet förvärvas, lämna tillståndet till
överlåtaren för komplettering med de saknade uppgifterna. Överlåtaren ska
därefter sända tillbaka inköpstillståndet till utfärdande polismyndighet.
9 § Den polismyndighet som utfärdat ett tillståndsbevis för innehav av
skjutvapen ska sända en kopia av tillståndet till överlåtaren.
10 § Med tillverkningsnummer avses hela den siffer- och bokstavskombination
som finns på vapnet. Har ett vapen olika tillverkningsnummer
på pipa och låda, ska numret på lådan anses vara tillverkningsnumret.
Ett skjutvapen som saknar tillverkningsnummer ska genom polismyndighetens
försorg varaktigt märkas med ett SE-nummer från vapenärendesystemet.
Allmänna råd
Det bör normalt inte förekomma att det meddelas tillstånd för vapen
utan tillverkningsnummer. Om tillstånd söks för ett sådant vapen bör
polismyndigheten se till att identifiering av vapnet sker genom stansning
eller på annat lämpligt sätt. Det kan i många fall vara lämpligt
att sökanden själv får ombesörja märkningen efter att ha fått besked
av polismyndigheten vilket SE-nummer vapnet ska märkas med. Efter
att vapnet är märkt bör det uppvisas för polismyndigheten. Eventuella
kostnader för märkningen bekostas av sökanden.
11 § Byts ett nummerregistrerat vapen ut mot ett nytt vapen, exempelvis
efter reklamation, ska ett nytt tillståndsbevis utfärdas och det gamla makuleras.
12 § Om en vapeninnehavare flyttar till ett annat polisdistrikt, ska sådana
registeruppgifter om vapeninnehavaren som inte överförs automatiskt sändas
till den polismyndigheten. Uppgifterna ska sändas av den polismyndighet
från vars distrikt vapeninnehavaren flyttar.
Allmänna råd
Ett innehavstillstånd som avser ett ännu inte förvärvat vapen förfaller
efter sex månader från dagen för beslutet, om inte tillståndsmyndigheten
i det enskilda fallet bestämmer en längre tid. Polismyndigheten
kan även i särskilda fall medge en längre frist. Detta kan ske bl.a. när
leveranstiden för ett visst vapen är ovanligt lång eller när sökanden
visar att en längre frist är motiverad av annat skäl. En ansökan om
förlängning av fristen bör göras innan giltighetstiden har gått ut. En
förnyad prövning av de personliga lämplighetskraven bör ske vid en
sådan förlängning.
30
RPSFS 2009:13 En innehavare – ett tillstånd
13 § En tillståndsmyndighet får inte meddela ett gemensamt innehavstillstånd
för två eller flera personer.
Allmänna råd
Det är av största vikt att det aldrig uppstår någon tveksamhet vem
som har ansvaret för ett vapen.
9 kap. Vapenärendesystem m.m.
Allmänt
Allmänna råd
I det nationella vapenärendesystemet (VÄS) finns, enligt 2 kap. 17-
18 §§ vapenlagen, tre register samt ett ärendehanteringssystem. De
tre registren består av ett vapeninnehavarregister, ett vapenregister
och ett vapenhandlarregister.
1 § Handläggning av ärenden enligt vapenlagstiftningen ska regelmässigt
ske i det nationella VÄS.
10 kap. Förvärv av ammunition
Allmänt
Allmänna råd
Den som har ett innehavstillstånd för ett vapen med rätt att använda
det för skjutning har rätt att utan tillstånd köpa ammunition till vapnet.
En förutsättning är dock att ammunitionen är avsedd för samma
ändamål som tillståndet avser. Även den som har tillstånd att låna
skjutvapen får, enligt 3 kap. 10 § vapenlagen (1996:67) under den tid
han eller hon innehar vapnet som lån utan särskilt tillstånd köpa och
inneha ammunition till vapnet.
Säljaren bör kräva att köparen styrker sin behörighet att köpa ammunition
genom att visa upp bevis om sitt innehavstillstånd eller lånetillstånd
samt, om köparen är okänd för säljaren, även visa upp sin
legitimation.
Allt innehav av ammunition utan tillstånd är straffbart, om innehavaren
inte samtidigt har tillstånd att inneha vapen i motsvarande
kaliber. Vissa bagatellartade innehav av ammunition bör dock normalt
inte bli föremål för straffrättsligt ingripande. Det kan vara fråga
om innehav av enstaka patroner eller ett helt obetydligt souvenirinnehav
och liknande bagatellartade innehav, om inte särskilda omständigheter
motiverar något annat.
31
RPSFS 2009:13
Förvärv av ammunition genom ombud
Allmänna råd
En person med ett eget vapentillstånd får köpa ammunition åt annan,
om uppdragsgivaren har givit honom eller henne fullmakt och har
tillstånd för det vapen som ammunitionen är avsedd för. Ombudet
behöver dock inte ha tillstånd för vapen av samma slag som fullmaktsgivaren.
Omständigheter som är kända för säljaren behöver inte styrkas. Är
ombudets identitet och innehav av vapentillstånd känd för säljaren,
behöver legitimation och tillstånd inte visas upp. Om säljaren på
motsvarande sätt muntligen har blivit underrättad om fullmakten,
känner fullmaktsgivaren och vet vilka vapen denne har tillstånd att
inneha, behöver fullmaktsgivarens identitet och behörighet inte heller
styrkas.
Ammunitionstillstånd
Allmänna råd
Enligt 2 kap. 8 § andra stycket vapenlagen får tillstånd att inneha
ammunition meddelas enskild person, sammanslutning eller huvudman
för museum.
Tillståndsgivning för innehav av ammunition för samling bör vara
frikostig så länge innehavet har en begränsad omfattning t.ex. en eller
två patroner av samma kaliber inom ett visst kaliberintervall. Vid tillståndsgivning
till en större samling eller samling av mindre ammunitionsförpackningar,
högst femtioskottsförpackningar, bör regelmässigt
krävas att sökanden anger en bestämd inriktning på samlingen
och att han eller hon genom en tidigare, begränsad samling, visat ett
varaktigt intresse för ammunitionssamling.
När tillståndshavaren har förvärvat den mängd ammunition som
tillståndet omfattar, gäller tillståndet enbart fortsatt innehav av dessa.
Ska ytterligare ammunition förvärvas måste ett nytt tillstånd sökas.
11 kap. Duplettbevis
1 § Ett duplettbevis (kopia av tillståndsbevis) ska innehålla alla de uppgifter
som finns i originalbeviset samt påteckningen "duplettbevis".
2 § I samband med att ett duplettbevis utfärdas ska polismyndigheten
upplysa sökanden om att han eller hon är skyldig att genast återlämna det
gamla beviset till polismyndigheten, om det kommer till rätta. En sådan
upplysning anges lämpligen på duplettbeviset.
32
RPSFS 2009:13
12 kap. Tillstånd till in- och utförsel av skjutvapen eller
ammunition
Införsel
Allmänna råd
Ett tillstånd till införsel av vapen är avsett endast för tillfälligt bruk
av vapen eller ammunition i Sverige under en begränsad tidsperiod
och ersätter inte ett innehavstillstånd. Om det redan vid införseltillfället
står klart att vapnet eller ammunitionen ska bli kvar i riket,
måste innehavstillstånd sökas. Av 2 kap. 12 § vapenlagen (1996:67)
följer att ett införseltillstånd alltid ska tidsbegränsas. Sökanden bör
erinras om sin skyldighet att söka innehavstillstånd om han stannar
längre tid och vill behålla vapnet i Sverige.
Den som enligt 2 kap. 11-12 §§ vapenlagen vill föra in ett vapen
till Sverige måste styrka sin rätt att inneha vapnet i utförsellandet.
Dessutom fordras att den som fått införseltillstånd även anmäler införseln
av vapnet till tullmyndigheten på införselorten enligt Tullverkets
föreskrifter och allmänna råd (TFS 2003:17) om viss införsel
och återutförsel av skjutvapen och ammunition.
Krävs inte tillstånd i sökandens hemland för innehav av skjutvapen
av den typ som önskas införas i Sverige dvs. sökanden är inte prövad
ur bl.a. lämplighetssynpunkt, bör tillstånd till införsel inte meddelas.
För tillstånd till införsel bör i princip tillämpas samma kvalifikationskrav
som för innehavstillstånd. Avser en ansökan ett kortvarigt
bruk av vapen i Sverige för styrkt ändamål, exempelvis jakt eller
tävling, bör tillståndsgivningen emellertid vara generös. Tillståndsmyndigheten
bör dock i allmänhet infordra uppgifter om sökandens
kvalifikationer för vapeninnehav, exempelvis från den som anordnar
jakten eller tävlingen. I övriga fall bör som regel en noggrannare utredning
göras om sökandens personliga förhållanden och behov av
att få föra in vapen och ammunition.
För en person som är bosatt i Norge eller i ett annat land inom den
europeiska unionen än Sverige, Danmark och Finland krävs för inresa
i Sverige, förutom tillstånd till införsel, även innehav av ett i
hemlandet utfärdat skjutvapenpass.
För personer som innehar permanent tillstånd att inneha skjutvapen
i Danmark, Finland eller Norge krävs för inresa i Sverige antingen
skjutvapenpass eller innehavstillstånd från hemlandet förutsatt att
vistelsen i Sverige avser jakt eller målskytte och varar under högst tre
månader. Deklaration av vapen kan göras av personer som innehar
skjutvapen i något av dessa länder via Internet (www.tullverket.se)
innan resan påbörjas. Man behöver då inte stanna vid gränspassagen
till Sverige för att deklarera sitt vapen. De kan även själva avregistrera
vapnet via Internet när de återkommit till hemlandet.
33
RPSFS 2009:13
Utförsel
Allmänna råd
Bestämmelser om rätten att föra ut skjutvapen eller ammunition ur
landet finns huvudsakligen i lagen (1992:1300) om krigsmateriel
samt i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Vissa bestämmelser
om utförsel finns även i 2 kap. 15 § vapenlagen.
När polismyndigheten utfärdar ett tillstånd beträffande vapen som
inte ska återinföras behöver den få kännedom om tidpunkten när
vapnet har förts ut ur landet, så att det kan avföras från vapenregistret.
Detta kan uppnås på följande sätt. Ett tillstånd till utförsel utfärdas
i två exemplar. I tillståndet anges att det ena exemplaret är avsett
att lämnas till tullmyndigheten i samband med utförseln. Enligt
en överenskommelse med Tullverket översänder tullmyndigheten
detta exemplar till den utfärdande polismyndigheten med uppgift om
att utförseln har ägt rum.
Utförseln bör ske endast vid tullstation som är bemannad dygnet
runt. Polismyndigheten bör därför ange detta som ett villkor i samband
med beslutet om utförsel. En utförsel utan anmälan vid en tullstation
innebär ett brott mot tullförordningen (2000:1306).
Ytterligare bestämmelser om utförsel av skjutvapen finns i Tullverkets
föreskrifter (TFS 1997:35) om anmälan till tullmyndighet vid
utförsel m.m. av krigsmateriel. Anmälan om utförsel av skjutvapen
för tillfällig jakt eller målskjutning kan göras via Internet
(www.tullverket.se).
Utförselhinder
Allmänna råd
Vid handläggning av tillstånd till utförsel av skjutvapen och ammunition
till länder inom Organization for Economic Cooperation and
Development (OECD) kan finnas hinder som innebär att utförseltillstånd,
som inte är för tillfälligt enskilt bruk, inte får eller bör meddelas
till vissa länder.
Ovillkorliga exporthinder, som innebär att utförseltillstånd inte får
meddelas, följer av
1. bestämmelse i internationell överenskommelse som Sverige
biträtt,
2. beslut av FN:s säkerhetsråd eller
3. folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.
Utförseltillstånd bör inte meddelas till
1. en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,
2. en stat som har inre väpnade oroligheter eller
3. en stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar
av mänskliga rättigheter.
Om en ansökan avser utförsel av fler än 30 handeldvapen till ett
land utanför Europeiska unionen bör normalt krävas att köparen bi34
RPSFS 2009:13 fogar ett s.k. slutanvändarintyg i original. Av intyget ska framgå vad
vapnen ska användas till och att vapnen inte kommer att exporteras
vidare till tredje land.
Vid tveksamheter i fråga om utförselhindrande omständigheter bör
synpunkter inhämtas från Rikspolisstyrelsen.
Transitering
Allmänna råd
Det förekommer att utländska vapeninnehavare vill föra vapen genom
Sverige för att sedan använda det i något av våra grannländer,
s.k. transitering. I likhet med vad som gäller för jakt eller målskjutning
i Sverige får, enligt 2 kap. 13 § b vapenlagen, en person som har
permanent tillstånd att inneha skjutvapen för jakt eller målskjutning i
Danmark, Finland eller Norge, utan särskilt tillstånd, medföra vapen
vid resa genom Sverige för att jaga eller tävla i något av dessa länder.
Anmälan om transitering kan göras via Internet (www.tullverket.se).
För medborgare från andra länder som inte har svenskt tillstånd att
inneha skjutvapen krävs införseltillstånd vid transitering genom Sverige
till något annat land.
Tullverket meddelar föreskrifter beträffande sådana jakt- eller tävlingsvapen
och tillhörande ammunition som en resande tänker föra
genom riket.
Nordisk polis transitering av skjutvapen
Allmänna råd
Enligt 4 kap. 5 § vapenförordningen (1996:70) är företrädare för polisen
i Danmark, Finland, Island och Norge, med stöd av 11 kap. 1 §
f vapenlagen, undantagna från bestämmelserna i vapenlagen vid resa
genom Sverige från ett nordiskt land till en annan del av det landet
eller till ett annat nordiskt land och medför skjutvapen och ammunition
för tjänsteändamål.
1 § Innan genomresan påbörjas ska berörda svenska polismyndigheter
underrättas.
2 § Skjutvapen och ammunition som transporteras genom Sverige får,
om inte annat sägs i 3 §, inte lämnas utan uppsikt av den som ansvarar för
transporten. Vid kortare uppehåll i resan ska särskild uppmärksamhet iakttas
vid val av plats för uppehållet.
3 § Vid annat än kortare uppehåll i resan ska skjutvapen som inte hålls
under uppsikt lämnas in på en svensk bemannad polisstation om detta kan
ske utan oskäligt besvär. Lämnas inte vapnet in på en bemannad polisstation
ska vapnet, när det inte står under uppsikt, delas och vital del tas med och
hållas under ständig uppsikt.
Helautomatiska skjutvapen ska vid annat än kortare uppehåll i resan, när
de inte hålls under uppsikt, lämnas in på en bemannad polisstation.
35
RPSFS 2009:13
Beträffande skjutvapen som tillhör polis från något annat nordiskt land
och som i samband med resa genom Sverige lämnats in på en svensk polisstation
för tillfällig förvaring gäller bestämmelserna i Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om Polisens och andra statliga myndigheters
förvaring och transport av skjutvapen och ammunition (FAP 943-1).
13 kap. Handel med skjutvapen
Tillståndsprövning
1 § Enligt 2 kap. 10 § första stycket vapenlagen (1996:67) krävs för tillstånd
att driva handel med skjutvapen att sökanden är berättigad att driva
handel i allmänhet, har de kunskaper som behövs samt är ordentlig och pålitlig.
Tillstånd får meddelas endast för handel som ska bedrivas yrkesmässigt.
I tillstånd att bedriva handel ska det anges såväl vilka typer av skjutvapen
en handlare får inneha som det största antal av dessa vapen som får innehas
samtidigt. I detta antal ingår även vapen som handlaren innehar för kommissionsförsäljning,
reparation, förvaring eller dylikt.
Kunskapskrav
2 § Sökanden ska besitta god kännedom om vapen, vapenlagstiftning,
jaktlagstiftning och övrig lagstiftning som berör vapen.
Sökanden ska visa att han eller hon besitter erforderliga kunskaper, exempelvis
genom att styrka omfattande och väldokumenterad erfarenhet av tidigare
verksamhet inom vapenhandeln, inom skytterörelsen eller försvarsmakten.
Även genomförd utbildning i hithörande fråga kan styrka att sökanden
uppfyller kunskapskravet.
Ordentlighet och pålitlighet
Allmänna råd
Sökandens allmänna laglydnad bör tillmätas stor betydelse. Därvid
bör det kunna ställas större krav på en vapenhandlare än på en person
som önskar förvärva vapen för eget bruk. Den som dömts för exempelvis
våldsbrott, egendomsbrott, häleriförseelser och bokföringsbrott
bör, om inte brotten är att betrakta som ringa, inte meddelas tillstånd
förrän en avsevärd tid förflutit, i regel tre till fem år räknat från
den dag då den brottsliga gärningen begicks. Tiden bör stå i relation
till brottets svårighetsgrad. Detsamma gäller för den som är känd i
missbrukssammanhang.
Vid tillståndsprövningen bör beaktas även sökandens förhållande i
skattehänseende. En sökandes redbarhet och lämplighet kan ifrågasättas
om t.ex. mervärdesskattebestämmelserna har åsidosatts i tidigare
verksamhet. Sådana överträdelser kan utgöra ett tecken på att
bokföring och övriga anteckningar inte kommer att skötas på ett korrekt
sätt.
36
RPSFS 2009:13 Kraven på en sökandes lämplighet gäller även beträffande en juridisk
person. I prövningen ingår att bedöma lämpligheten hos styrelseledamöter
och andra personer med avgörande inflytande i företaget.
Det bör också tillses att föreståndare och ersättare har en sådan
ställning inom företaget att de självständigt kan bedriva verksamheten
på ett riktigt sätt. Enligt 5 kap. 3 § vapenförordningen (1996:70)
ska föreståndare och ersättare vara godkända av polismyndigheten.
Yrkesmässighet
Allmänna råd
Kravet på yrkesmässighet innebär, att verksamheten ska vara vinstinriktad
och ha en viss varaktighet eller åtminstone vara inriktad på en
serie affärshändelser. Överlåtelser av skjutvapen kräver inte alltid
handelstillstånd. Om t.ex. en privatperson säljer ett eller flera vapen
är det inte handel i egentlig mening och det krävs därför inte något
handelstillstånd för försäljningen. Inte heller förmedling av skjutvapen,
när förmedlaren inte fysiskt hanterar vapnen, innebär tillståndspliktig
vapenhandel i lagens mening.
Det gäller för polismyndigheten att avgöra om det är fråga om en
seriös och yrkesmässig handelsverksamhet. Vid bedömningen bör
omfattningen av verksamheten vägas in, varvid några tiotal transaktioner,
dock minst 20, per år till eller från privatpersoner torde kunna
vara ett nedre riktmärke. Den beräknade lagerhållningen bör också
stå i rimlig proportion till årsomsättningen. Andra omständigheter
som bör beaktas är uppgifter om tilltänkt kundkrets, vilket utbud som
planeras, i vilken affärslokal verksamheten ska bedrivas, öppettider
och finansiering.
Den tilltänkta etableringens inverkan från marknadssynpunkt, t.ex.
att det redan finns vapenhandlare på orten, är utan betydelse för bedömningen.
Inköps- och försäljningsförteckning
Allmänna råd
De uppgifter som ska ingå i en vapenhandlares inköps- och försäljningsförteckning
framgår av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd om inköps- och försäljningsförteckning m.m. (FAP 551-
4).
3 § Handlarens inköps- och försäljningsförteckning ska föras i antingen
ett av Rikspolisstyrelsen tillhandahållet automatiskt dataprogram eller en för
ändamålet avsedd inköps- och försäljningsbok.
37
RPSFS 2009:13
Polismyndighetens årliga uppgiftsskyldighet
4 § Polismyndigheten ska senast den 31 mars varje år lämna uppgift till
Rikspolisstyrelsen om
1. hur många vapenhandlartillstånd som fanns vid utgången av föregående
kalenderår,
2. hur många och vilka vapenhandlare som inspekterats under föregående
kalenderår,
3. vapenhandlarnas inköps- och försäljningsförteckningar har förts i enlighet
med Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om inköps-
och försäljningsförteckningar m.m. enligt 5 kap. vapenförordningen
(1996:70) (FAP 551-4),
4. vapenhandlarna har förvarat sina skjutvapen i överensstämmelse med
vad som föreskrivs i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om vapenhandlares och vissa sammanslutningars förvaring av skjutvapen
m.m. (FAP 556-2), samt i vilken omfattning och på vilket sätt
kontrollerna genomförts.
Auktionshandel
Allmänna råd
Auktionsförsäljning av vapen kräver vapenhandlartillstånd, såvida
inte vapenägaren eller motsvarande innehar, förvarar och ansvarar
för vapnet under auktionen och till dess köparen har erhållit ett innehavstillstånd.
Kommissionshandel
Allmänna råd
Kommissionsförsäljning för annans räkning kräver regelmässigt
vapenhandlartillstånd eftersom vapenhandlaren oftast innehar vapnen
i sin rörelse. De skjutvapen som innehas för kommissionsförsäljning
ska därför i likhet med vapen som förvärvats av handlaren föras in i
inköpsförteckningen.
Har inte handlaren övertagit vapnet och anmält detta till polismyndigheten
är tillståndshavaren och inte vapenhandlaren att anse som
överlåtare när vapnet avyttras.
Helautomatiska skjutvapen
Allmänna råd
Bestämmelsen i 2 kap. 10 § tredje stycket vapenlagen innebär att en
vapenhandlare som har tillstånd till handel med helautomatiska vapen
inte får ha andra sådana vapen i lager än som har tagits in för en
viss köpare.
För att föra in helautomatiska vapen till Sverige krävs, enligt 2
kap. 16 § vapenlagen, tillstånd till införsel i varje särskilt fall. Sådant
38
RPSFS 2009:13 tillstånd får inte meddelas om inte vapenhandlaren har en köpare till
vapnet vilken fått polismyndighetens tillstånd att inneha detta.
14 kap. Skjutvapen i dödsbo och konkursbo
Allmänna råd
Av 1 kap. 3 § 3 vapenförordningen (1996:70) följer att frågor om ett
dödsbos eller konkursbos innehav av skjutvapen eller ammunition
prövas av polismyndigheten i den avlidnes eller konkursgäldenärens
folkbokföringsort.
I 8 kap. vapenlagen (1996:67) finns bestämmelser om de förutsättningar
under vilka dödsbo eller konkursbo får inneha vapen utan särskilt
tillstånd. Bestämmelser om konkursförvaltares anmälningsskyldighet
angående skjutvapen som ingår bland tillgångarna i ett konkursbo
finns i 11 kap. vapenförordningen.
Enligt 7 kap. 1 § b vapenlagen ska staten lösa in vapen och ammunition
om en vapeninnehavare har avlidit. Denna skyldighet blir
dock inte aktuell, om dödsbodelägarna inom den tid och på det sätt
som anges i 7 kap. 2 § första stycket vapenlagen avvecklar vapeninnehavet.
Den normala ordningen bör vara att dödsboet eller motsvarande
så långt det är möjligt bereds tillfälle att göra sig av med vapnen.
Om så inte sker, bör polismyndigheten inleda ett inlösensförfarande
i så nära anslutning som möjligt till den tidsfrist som anges i 7
kap. 2 § första stycket vapenlagen.
Enligt 8 kap. 2 § vapenlagen får polismyndigheten besluta att
skjutvapen eller ammunition tills vidare ska förvaras av myndigheten
eller någon annan som myndigheten anvisar, när det finns särskild
anledning till det.
Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder vid ett dödsbos
innehav av vapen, är det ofta angeläget att polismyndigheten ger
dödsbodelägarna råd om lämpligt sätt för avveckling av vapeninnehavet.
Det förekommer ibland i samband med utredningar i dödsboärenden
att skjutvapen anträffas som den avlidne innehaft utan tillstånd,
s.k. svart vapen. Om vapnet inte förverkats enligt rättegångsbalkens
bestämmelser, bör innehavstillstånd för t.ex. jakt eller målskjutning
kunna meddelas för en arvtagare, om denne uppfyller kraven att inneha
skjutvapen. Tillstånd bör dock inte ges om sökanden har känt
till att den avlidne innehaft vapnet illegalt.
Tillstånd till innehav av s.k. svarta vapen bör däremot inte meddelas
för minnes- eller prydnadsändamål.
Av 6 kap. 24 § utsökningsförordningen (1981:981) framgår att
kronofogdemyndigheten genast ska underrätta polismyndigheten när
ett skjutvapen utmätts samt vad underrättelsen ska innehålla. Underrättelseskyldigheten
gäller dock inte effektbegränsade vapen.
39
RPSFS 2009:13
15 kap. Utlåning av skjutvapen
Allmänt
Allmänna råd
Bestämmelserna om tillfällig utlåning av skjutvapen återfinns i 3 kap.
vapenlagen (1996:67). För den som ska låna ett skjutvapen under en
längre tid gäller bestämmelserna om innehavstillstånd i 2 kap. Med
lån enligt vapenlagen avses dels uppsiktsutlåning dels självständig
utlåning. Dessutom finns även s.k. organisationskontrollerad utlåning,
vilket är en form av uppsiktsutlåning.
Av 3 kap. 1 a § vapenlagen framgår att den som har rätt att inneha
ett skjutvapen får vid enstaka tillfällen, under högst två veckor, låna
ut vapnet för samma ändamål som utlånarens tillstånd om låntagaren
har ett lånetillstånd enligt 3 kap. 9 § vapenlagen. Sådant tillstånd behövs
dock inte om låntagaren har tillstånd att inneha vapen av samma
typ som lånet avser, om lånet sker under uppsikt av långivaren eller
om lånet avser start- eller signalvapen.
Med vapen av samma typ som innehas för jaktändamål avses i
detta sammanhang hagelgevär, kulgevär klass 1, kulgevär klass 2-4,
kombinationsgevär och enhandsvapen kaliber .22.
Utan lånetillstånd får den som för jaktändamål innehar
- ett kulgevär klass 1 låna kulgevär klass 1-4,
- ett kulgevär klass 2-4 låna kulgevär i dessa klasser,
- ett kombinationsgevär eller ett kulgevär och ett hagelgevär på
motsvarande sätt låna ett kombinationsgevär och
- ett enhandsvapen i kaliber .22 låna ett sådant enhandsvapen.
Självständig utlåning innebär att långivaren inte är personligen
närvarande. Enligt 3 kap. 5 § första stycket vapenlagen måste den
som lånar ett skjutvapen uppfylla samma krav som gäller för att inneha
vapnet, t.ex. avlagd jägarexamen. Av andra stycket framgår att
detta inte gäller när vapnet ska användas enbart för provskjutning,
viss målskjutning eller vid jakt under uppsikt.
Uppsiktsutlåning innebär att vapnet innehas och används under
uppsikt enligt 3 kap. 1 a § andra stycket 2 vapenlagen. Enligt 3 kap.
4–6 §§ vapenlagen krävs för utlåning i vissa fall att vapnet innehas
under upplåtarens omedelbara kontroll.
Om ett vapen lånas ut för övning eller tävling, som äger rum under
en sammanslutnings kontroll, bör utlåningstiden begränsas till den tid
övningen eller tävlingen varar samt för färd till och från skjutplatsen.
Innehar inte låntagaren vapen av motsvarande typ, det inte är fråga
om uppsiktsutlåning eller lånet inte avser start- eller signalvapen ska
såväl bevis om lånetillstånd enligt 7 kap. 7 § vapenförordningen
(1996:70) som intyg enligt 7 kap. 1 § vapenförordningen om lån av
skjutvapen medföras. Har låntagaren vapen av motsvarande typ, eller
lånet avser start- eller signalvapen behöver endast intyg om lån av
40
RPSFS 2009:13 skjutvapen medföras. I det fall det är fråga om uppsiktsutlåning behövs
inte någon av ovanstående handlingar medföras.
En förutsättning för all utlåning är att den är tillfällig. Självständig
utlåning får inte ersätta ett innehavstillstånd. Detta innebär att en viss
tid måste förflyta mellan två lån. Föreligger inte dessa förutsättningar
måste ett innehavstillstånd sökas.
Lånetillstånd
Allmänna råd
För att självständigt låna ett skjutvapen krävs, enligt 3 kap. 9 § vapenlagen,
tillstånd från polismyndigheten. Sådant tillstånd krävs
dock, enligt 3 kap. 1 a § vapenlagen, inte för den som innehar vapen
av motsvarande typ, om det är fråga om uppsiktsutlåning eller om lånet
avser start- eller signalvapen.
Lånetillstånd får, enligt 7 kap. 3 § vapenförordningen, meddelas
för jakt eller målskjutning. Föreligger synnerliga skäl att meddela
lånetillstånd även för annat ändamål ska Rikspolisstyrelsens
yttrande inhämtas.
Den prövning som görs innan ett lånetillstånd meddelas bör gå till
på liknande sätt som när en ansökan om innehav av vapen prövas. Av
7 kap. 4 § vapenförordningen framgår vad en ansökan om lånetillstånd
ska innehålla. Det ska kunna antas att sökanden inte kommer
att missbruka vapnet, att han eller hon uppfyller de övriga lämplighetskraven
samt uppfyller de kunskapskrav som ställs för att få använda
vapen för det i ansökan angivna ändamålet.
Beträffande jaktvapen bör av lånetillståndet framgå vilken typ av vapen
som får lånas.
Lånetillståndet bör gälla för lån av vapen för ett särskilt angivet
ändamål men inte avse ett specifikt angivet vapen. Tillståndet gäller
tills vidare.
Bestämmelser om återkallelse av lånetillstånd finns i 6 kap. 3 a §
vapenlagen.
Utlåning till den som har fyllt 15 år
Allmänna råd
Enligt 3 kap. 3 § b vapenlagen får ett skjutvapen lånas ut till den som
har fyllt 15 år, om vapnet ska innehas och användas under långivarens
uppsikt och det inte är fråga om ett enhandsvapen eller helautomatiskt
vapen. En 15-åring får därför jaga med gevär i exempelvis en
förälders sällskap, om denne kan bedriva en meningsfull och effektiv
uppsikt och kontroll samt leda hanteringen av vapnet.
Några hinder mot att även upplåtaren för sin del medför eget vapen
när han eller hon utövar kontrollen föreligger inte.
Kravet på jägarexamen gäller inte vid uppsiktsutlåning om upplåtaren
har avlagt jägarexamen eller är undantagen från kravet att avläg41
RPSFS 2009:13
ga jägarexamen enligt övergångsbestämmelsen till ändringen
(1986:239) i vapenkungörelsen.
Enhandsvapen och helautomatiska vapen
Allmänna råd
Utlåning av enhandsvapen och helautomatiska vapen får ske i de fall
som anges i 3 kap. 4 § vapenlagen. Det innebär att utlåning av sådana
vapen endast får ske under uppsikt av antingen långivaren eller en
sådan sammanslutning (huvudorganisation och därtill anslutna distriktsorganisationer
och föreningar) som får meddelas tillstånd att
inneha skjutvapen.
Har låntagaren ett eget tillstånd att inneha ett vapen av motsvarande
typ eller avser lånet start- eller signalvapen, får utlåning dock ske
enligt de allmänna utlåningsreglerna. Detta innebär att den som exempelvis
innehar ett tillstånd för en pistol för målskjutning eller jakt
(endast kaliber .22) får låna en pistol eller revolver oavsett kaliber för
samma ändamål.
Vapenhandlares utlåning
Allmänna råd
Enligt 3 kap. 6 § andra stycket vapenlagen gäller inte kravet på uppsikt
vid utlåning från en vapenhandlare till en låntagare som själv har
rätt att inneha ett vapen av samma typ som lånet avser. Det innebär
att det inte fordras att en kontrollant är närvarande när en sådan vapenspekulant
provskjuter vapnet. Med vapen av samma typ avses i
detta sammanhang t.ex. kulgevär klass 1, kulgevär klass 2-4, hagelgevär,
kombinationsgevär och enhandsvapen. Vad beträffar kombinationsgevär
ger även tidigare innehav av hagelgevär och kulgevär i
motsvarande klass, rätt till självständigt lån av sådant vapen för provskjutning.
Utlåning från en vapenhandlare får inte ske för något annat ändamål
än provskjutning på skjutbana och inte för längre tid än som behövs
för provskjutningen. Detta gäller inte bara när en kontrollant är
närvarande utan även för en vapenspekulant som tidigare har vapen
av samma typ. Den längsta lånetiden, två veckor, torde i praktiken
mycket sällan behöva tillämpas för provskjutning.
Hinder mot utlåning
Allmänna råd
Av 3 kap. 8 § vapenlagen framgår att utlåning av skjutvapen inte får
ske i vissa fall. Bestämmelsen avser att hindra att den som fråntagits
rätten att inneha vapen eller vars vapen av motsvarande typ omhändertagits
ska kunna kringgå ett sådant beslut genom att istället låna
ett vapen. Av bestämmelsen framgår emellertid också att den inte
42
RPSFS 2009:13 hindrar att ett vapen efter särskilt tillstånd från polismyndigheten lånas
ut för övning t.ex. för att avlägga prov för jägarexamen eller tävling
som äger rum under uppsikt av en sådan sammanslutning som
får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen.
16 kap. Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen
Ändring
Allmänna råd
Om ett vapen ändras, krävs ett nytt innehavstillstånd. Med ändring
avses, att vapnet efter ändringen till funktion och verkan kommer att
vara väsentligt annorlunda än tidigare eller ändringen gjorts för att
vapnet avses användas vid en skytteform som inte beaktats vid tillståndsgivningen.
Till tillståndskrävande ändringar räknas vidare byte
av pipa till annan kaliber, förkortning av pipan så att den efter ändringen
blir kortare än 45 cm för kulgevär och 48 cm för hagelgevär,
ändring av patronläge så att annan ammunition kan användas än den
som vapnet är avsett för samt införande av repetersystem på ett vapen
som inte tidigare haft detta. En ändring av patronläge på hagelgevär
från 65 mm till 70 mm kräver dock inte tillstånd.
Något särskilt tillstånd för att utföra själva vapenändringen krävs
inte. Polismyndigheten bör dock kontrollera att ändringen kommer
till stånd, eftersom tillståndet och vapnet annars inte stämmer överens.
För att bifalla en ansökan om tillstånd att inneha ett ändrat vapen
måste åtgärden vara av varaktig karaktär. Ändringen bör som regel
utföras av en vapenhantverkare.
Att varaktigt ändra ett helautomatiskt skjutvapen till ett halvautomatiskt
torde inte vara tekniskt möjligt.
En ändring av ett sådant automatvapen som ingår i totalförsvarets
utrustning kräver medgivande av Försvarets materielverk.
Vapenlagens bestämmelser innebär att en enskild person som tillverkar
ett vapen är skyldig att söka tillstånd till innehavet innan vapnet
är färdigt. Materialspecifikation och konstruktionsritning bör om
möjligt företes vid ansökan.
Reparation och översyn
1 § Enligt 8 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70) ska den som tar emot
ett skjutvapen för reparation eller översyn föra anteckningar i en särskild
reparationsförteckning över mottagna vapen.
En sådan reparationsförteckning ska innehålla uppgifter om
1. vapenägarens namn, person- eller organisationsnummer och folkbokföringsadress,
2. vapnets typ, fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer,
3. vapenlicensnummer,
4. datum för vapnets inlämnande och
43
RPSFS 2009:13
5. datum för vapnets utlämnande eller motsvarande.
2 § Vid polismyndighetens prövning av en ansökan om reparationstillstånd
ska hänsyn tas till sökandens allmänna lämplighet att tillfälligt inneha
vapen av det slag som det är fråga om. Ett tillstånd kan begränsas till att avse
endast vapen av en viss typ.
3 § En reparatörs förteckning över mottagna skjutvapen ska föras i antingen
ett av Rikspolisstyrelsen tillhandahållet automatiskt dataprogram eller
en för ändamålet avsedd reparationsbok.
Allmänna råd
Enligt 4 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) får reparation och översyn av
vapen utföras av
1. vapenhandlare, dock endast i fråga om vapen av den typ som
är upptagna i hans eller hennes handelstillstånd,
2. den som uppfyller kraven för att självständigt få låna ett vapen
av den typ som ska repareras eller
3. den som har fått polismyndighetens tillstånd att yrkesmässigt
utföra reparation och översyn av vapen.
Polismyndigheten bör överväga om tillståndet ska förenas med särskilda
villkor för förvaringen.
Polismyndigheten bör minst en gång årligen låta granska reparationsförteckningen.
Skrotning
4 § Med skrotning avses att ett skjutvapen eller de delar som enligt vapenlagen
jämställs med skjutvapen har förstörts så att ingen vital del kan
komma till användning igen.
Allmänna råd
Enligt 4 kap. 4 § vapenlagen ska skjutvapen som ska skrotas
lämnas till en polismyndighet. Bestämmelsen innefattar även sådana
föremål som enligt 1 kap. 3 § vapenlagen jämställs med skjutvapen.
Den som lämnar in ett vapen för skrotning ska bifoga tillståndsbeviset.
5 § Skjutvapen som lämnats till en polismyndighet för skrotning ska vidarebefordras
till Statens kriminaltekniska laboratorium för destruktion. Ett
skjutvapen som inlämnats för skrotning får införlivas med Statens kriminaltekniska
laboratoriums referenssamling endast om den som lämnat in vapnet
inte har något att erinra häremot.
Allmänna råd
Den som vill att ett skjutvapen ska skrotas kan lämna detta till en
valfri polismyndighet.
44
RPSFS 2009:13 Varaktigt obrukbara vapen
Allmänna råd
För att ett vapen ska anses som varaktigt obrukbart bör det vara åtgärdat
på ett sådant sätt att det därefter inte kan användas för skjutning.
För att uppfylla kravet på att vapnet har gjorts varaktigt obrukbart
bör fordras att skott över huvud taget inte kan avlossas med vapnet
och att ingreppet i vapnet i princip ska vara bestående dvs. det ska i
praktiken vara omöjligt att återställa det åtgärdade vapnet i brukbart
skick. Patronläget bör av säkerhetsskäl alltid svetsas igen så att en
patron inte kan föras in i det eller, om patronläget är skilt från pipan,
vilket är fallet med bl.a. revolvrar, att såväl pipans bakre del som
trumman svetsas ihop. För att hindra sprängning av patronläget bör i
sistnämnda fall hanens slagstift avlägsnas eller slagstiftshålet svetsas
igen. Har vapnet utbytbar pipa, bör denna svetsas samman med vapnet
i övrigt.
Att göra ett helautomatiskt skjutvapen varaktigt obrukbart torde i
de flesta fall inte vara tekniskt möjligt.
17 kap. Förvaring m.m. av skjutvapen och ammunition
samt transport av skjutvapen
Förvaring av vapen och ammunition
1 § Enligt 5 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) är den som innehar skjutvapen
eller ammunition skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under
sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den.
Med uppsikt förstås att innehavaren har omedelbar kontroll över vapnet
eller ammunitionen.
Allmänna råd
För att uppfylla kravet på uppsikt enligt 1 § bör skjutvapen förvaras i
tillståndshavarens bostad vilket regelmässigt innebär där tillståndshavaren
är folkbokförd. Med bostad kan likställas byggnad t.ex. garage
eller förråd, som är låsbar och sammanbyggd med bostaden och
där genomgångsdörr finns mellan byggnaden och bostaden. Detsamma
gäller byggnad som inte är sammanbyggd med bostaden men
så placerad i förhållande till denna att byggnaden är möjlig att övervaka
från bostaden. I sådana fall bör dock en anordning finnas som
anger för personer i bostaden när ett angrepp på byggnaden sker. En
sådan anordning bör inte utan svårighet kunna sättas ur funktion.
2 § De krav på förvaringsutrymmen som anges i dessa föreskrifter avser
den lägsta tillåtna nivån. Även andra standarder eller normer än de till vilka
det hänvisas ska accepteras, om de uppfyller den lägsta tillåtna nivån.
45
RPSFS 2009:13
Allmänna råd
Vapnets farlighet och risken för obehörig åtkomst bör vara vägledande
vid val av förvaringsutrymme. Delad förvaring accepteras inte i
andra fall än vid tillfällig förvaring under förflyttning, transport i övrigt,
eller i samband med jakt eller tävling. Enligt 5 kap. 2 § andra
stycket vapenlagen får effektbegränsade skjutvapen, sådana föremål
som enligt 1 kap. 3 § vapenlagen jämställs med skjutvapen och ammunition
förvaras på ett annat betryggande sätt än i säkerhetsskåp
eller lika säkert förvaringsutrymme, om det inte finns risk att någon
obehörig kommer åt dem.
Säkerhetsskåp m.m.
3 § Av 5 kap. 2 § vapenlagen framgår att när skjutvapen inte brukas ska
de förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme.
4 § Med säkerhetsskåp ska förstås ett skåp som uppfyller Svensk Standard
SS 34922 säkerhetsskåp eller motsvarande krav och är certifierat av ackrediterat
certifieringsorgan.
Med ett ackrediterat certifieringsorgan avses
1. ett organ ackrediterat för uppgiften av Styrelsen för ackreditering och
teknisk kontroll (SWEDAC) eller av ett motsvarande organ från ett
annat land inom EES eller
2. ett organ som på annat sätt erbjuder motsvarande garantier i fråga om
teknisk och yrkesmässig kompetens, garantier om oberoende samt
kännedom om och garantier om uppfyllande av dessa föreskrifter.
5 § Med lika säkert förvaringsutrymme ska förstås att
1. omslutande delar ska bestå av lägst 4 mm stålplåt,
2. fogar ska ha minst samma motståndsförmåga mot inbrott som övriga
omslutande delar,
3. regelverket ska ha kolvar i minst tre riktningar samt vara av s.k. avlastad
typ, vilket innebär att låsets spärrelement inte får belastas när
regelverkets kolvar belastas i öppningsriktningen,
4. låsmekanismen ska vara borrskyddad,
5. en separat mekanism ska finnas som aktiveras vid inslagning eller
sprängning mot låset och varvid mekanismen ska spärra regelverket i
låst läge,
6. regelverkets och bakkantsbeslagens ingrepp får inte vara mindre än
20 mm och
7. förvaringsutrymmet enligt ovan ska vara försett med ett lås för säkerhetsskåp
enligt 4 §.
6 § Ett skåp som utan vapen har en vikt som understiger 150 kg ska vara
förankrat i byggnadsstommen. Ett sådant skåp kan som alternativ till förankring
förses med tyngder så att vikten 150 kg uppnås.
2 Svensk Standard SS tillhandahålls av SIS - Standardiseringen i Sverige Förlag AB
46
RPSFS 2009:13 Allmänna råd
Polismyndigheten bör kräva att sökanden exempelvis företer intyg
om att ett säkerhetsskåp har installerats eller ett kvitto på att ett sådant
har köpts in för att meddela tillstånd till innehav av skjutvapen.
Beträffande säkerhetsskåp som innehades före den 1 juli 2000 och
där kvitto inte kan företes, bör sökanden kunna ange fabrikat och
beteckning på säkerhetsskåpet.
Förvaras skjutvapen i ett lika säkert förvaringsutrymme bör polismyndigheten
kräva att sökanden styrker med intyg att förvaringsutrymmet
uppfyller de krav som anges i 17 kap. 5 §.
En nyckel eller låskod bör förvaras så att en obehörig inte kan
komma åt den. Finns det risk för att någon anhörig eller bekant skulle
kunna tänkas tillägna sig skjutvapnet, bör vapenägaren härutöver
iaktta extra försiktighet.
För information avseende tekniska krav på säkerhetsskåp bör polismyndigheten
hänvisa till Standardiseringskommissionens i Sverige
(SIS) standard beträffande sådana skåp.
Förvaring under förflyttning m.m.
7 § Med förflyttning av skjutvapen avses den transport av skjutvapen som
en enskild företar. Som huvudregel gäller därvid att skjutvapen ska hållas
under uppsikt.
8 § Vid tillfälligt kortare avbrott i uppsikten i samband med förflyttning
av skjutvapen i bil ska vapen som går att dela förvaras delat eller vara försett
med ett godkänt vapenlås. Om vapen förvaras delat ska vital vapendel tas
med. Vapen som inte går att dela ska vara försett med godkänt vapenlås.
Såväl delat vapen som vapen försett med godkänt vapenlås ska förvaras
väl gömt i bilen eller på annat sätt placeras så att stöld eller annat missbruk
förhindras.
Med godkänt vapenlås avses ett sådant lås som uppfyller de krav som
uppställs i klass 3 för hänglås och hänglåsbeslag3.
Allmänna råd
Vad som sägs i 8 § gäller t.ex. när en vapeninnehavare är på väg till
jaktmarken och gör uppehåll i färden för att tanka eller äta eller under
pågående jakt tillfälligt lämnar ett vapen i en bil.
9 § Vid tillfälligt kortare avbrott i uppsikten i samband med förflyttning
av skjutvapen i tåg ska vapnets huvuddel eller vapen som är försett med vapenlås
antingen polletteras eller förvaras i låda eller fodral i kupé.
Förvaras vapnets huvuddel eller vapen försett med vapenlås i kupé ska det
tas med då kupén lämnas om betryggande bevakning inte kan ordnas.
10 § Vid tillfälligt kortare avbrott i uppsikten i samband med förflyttning
av skjutvapen i fartyg ska vapnets huvuddel eller vapen som är försett med
3 Svenska Stöldskyddsföreningens (SSF) norm för hänglås och beslag klass 3 eller
annan norm som garanterar att likvärdig skyddsnivå uppnås
47
RPSFS 2009:13
vapenlås förvaras i låst hytt eller låst fordon som är parkerat på låst fordonsdäck.
En för vapnet vital del ska tas med eller förvaras i fartygets reception
eller hos fartygsbefäl.
Allmänna råd
Vapen som förs med vid resa med flyg bör förvaras enligt följande.
Vapnets huvuddel bör förvaras i flygplanets lastutrymme i fodral eller
låda. En vital del bör förvaras i en annan persedel i flygplanets
lastutrymme.
Utöver vad som sägs i första stycket bör vid resa med vapen kontroll
göras dels beträffande flygbolagets egna säkerhetsbestämmelser
dels beträffande säkerhetsbestämmelserna i berörda länder.
Vid övernattning på hotell eller i annan tillfällig bostad och vapnet
inte förvaras under uppsikt bör det delas och vital del tas med eller
låsas in i s.k. hotellsafe eller liknande utrymme. Vapen som inte kan
delas bör förses med ett godkänt vapenlås.
11 § Med delad förvaring förstås i dessa föreskrifter att vapnets huvuddel,
vital del och ammunition förvaras på olika ställen. Den vitala delen ska hållas
under ständig uppsikt.
Med en för vapnets funktion vital del förstås sådan del till vapnet som
krävs för att vapnet ska fungera. Vitala delar är för:
Vapen Vitala delar
Kul- och hagelgevär med slutstycke Slutstycke och pipa
Vapen av bryttyp (exempelvis hagelgevär)
Kolv, baskyl och pipor. Om vapnet
har blindavfyrats utgör framstock
eller underbeslag vital vapendel
om det inte är fråga om vapen med
yttre hanar
Automatkarbin (Ak4, Ak5) Underbeslag och slutstycke
Automatgevär (Ag M/42) Bakstycke och kåpa med
framföringsfjäder
Kulsprutegevär/kulspruta Underbeslag, pipa och slutstycke
Kulsprutepistol Slutstycke och pipa
Revolver Trumma
Pistol Slutstycke, mantel och pipa
48
RPSFS 2009:13 Förvaring under transport i övrigt
12 § Utöver vad som framgår av bestämmelserna i detta kapitel under rubriken
Förvaring under förflyttning m.m. ska i tillämpliga delar följande
gälla vid förvaring i samband med övriga transporter.
Transport av skjutvapen ska ske på ett säkert sätt och under betryggande
former.
Skjutvapen får inte skickas komplett i en försändelse utan ska vara oladdat,
delat och nerpackat i skilda försändelser. Om ett skjutvapen inte kan
delas ska det vara försett med ett godkänt vapenlås. Undantag kan göras om
transporten är bevakad. I förekommande fall ska skjutvapen skickas med
kvittens i alla led.
Uppställning av fordon med last av skjutvapen får ske endast om fordonet
är bevakat eller uppställt på inhägnat område eller i garage som är försedda
med larm.
Allmänna råd
Avsändaren bör kunna intyga att vapnet har förpackats enligt dessa
föreskrifter.
Förvaring i samband med jakt eller tävling
13 § Ett vapen som medförs i samband med jakt eller tävling till en plats,
exempelvis en jaktstuga eller en skjutbana, där det saknas tillgång till säkerhetsskåp
eller motsvarande ska, om det tillfälligtvis lämnas utan tillsyn, delas
och den vitala delen tas med. Vapnets huvuddel ska förvaras väl gömd
och under betryggande lås.
Delas ett vapen och medtas en sådan vital vapendel för vilken tillstånd till
innehav inte erfordras, t.ex. framstock till hagelgevär, ska vapnets huvuddel
förvaras väl gömd och försedd med ett godkänt vapenlås.
Ett vapen som inte kan delas ska vara väl gömt, fastlåst och försett med ett
godkänt vapenlås.
Allmänna råd
Om jakt- eller tävlingsarrangör tillhandahåller förvaringsutrymme
bör detta utnyttjas.
Vapen på allmän plats m.m.
14 § Utöver vad som anges i 6 – 12 §§ ska ett skjutvapen, som medförs på
allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning
bedrivs, när det inte används för ett legitimt ändamål (t.ex. jakt), hållas
under uppsikt och förvaras i en väska, ett särskilt vapenfodral eller någon
liknande förvaringspersedel.
49
RPSFS 2009:13
Särskilda förvaringsvillkor
Allmänna råd
Polismyndigheten bör pröva om särskilda förvaringsvillkor ska meddelas
i samband med att ett tillstånd till innehav av vapen beviljas.
Det är antalet vapen som förvaras, vilken typ av vapen det är och vilken
farlighetsgrad de har som bör vara avgörande för vilken säkerhetsnivå
som bör råda vid förvaringen.
Om flera medlemmar i en familj, som bor i en gemensam bostad,
har vapen bör familjens totala vapeninnehav vara avgörande för frågan
om behovet av att meddela särskilda förvaringsvillkor.
Vid förvaring av mer än fem helautomatiska vapen eller tio enhandsvapen
eller tjugo gevär bör de förvaringsregler som enligt bestämmelserna
i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
vapenhandlares och vissa sammanslutningars förvaring av skjutvapen
m.m. (FAP 556-2) gäller för skytteföreningar ligga till grund för förvaringsvillkoren.
Bestämmelserna i FAP 556-2 bör dock inte tillämpas
beträffande skjutvapen med modellår före år 1890 samt repliker
av dessa och s.k. minipistoler med mindre kaliber än 5,1 mm. Här
torde, oavsett antal vapen, förvaringsbestämmelserna i 5 kap. vapenlagen
vara tillräckliga.
Beträffande helautomatiskt vapen bör polismyndigheten överväga
särskilda förvaringsvillkor om högre skyddsnivå beträffande förvaring
av komplett vapen. En huvuddel bör förvaras i säkerhetsskåp
eller lika säkert förvaringsutrymme och den för vapnet vitala delen
bör förvaras på annat säkert sätt.
Effektbegränsade skjutvapen samt sådana föremål som avses i 1
kap. 3 § vapenlagen bör normalt inte omfattas av särskilda förvaringsvillkor.
I vapenregistret bör noteras att förvaringsvillkor har meddelats.
En överträdelse av sådana villkor om förvaring av vapen, som polismyndigheten
har meddelat med stöd av 2 kap. 5 § eller 5 kap. 5 §
vapenlagen är straffbar. Det är därför viktigt att villkoren får en klar
och entydig utformning. Villkoren bör skrivas i ett särskilt beslut,
varav det även framgår hur beslutet kan överklagas.
Förvaring i dödsbo och konkursbo
Allmänna råd
Vapenlagens bestämmelser om förvaring av skjutvapen gäller även
för förvaring av vapen som ingår i ett dödsbo eller ett konkursbo.
Ett beslut om förvaring enligt 8 kap. 2 § vapenlagen bör övervägas
exempelvis när en dödsbodelägare eller någon annan som har vård
om eller tillgång till vapen som ingår i ett dödsbo uppenbarligen inte
uppfyller de lämplighetskrav som gäller för innehavstillstånd eller
saknar möjlighet att förvara vapnen. Möjligheten bör dock inte an50
RPSFS 2009:13 vändas i andra fall än då en sådan åtgärd bedöms som angelägen från
säkerhetssynpunkt. I första hand bör polismyndigheten undersöka om
de förhållanden som aktualiserar ett sådant beslut kan ändras genom
åtgärder från dödsboets sida.
Ett beslut om förvaring enligt 8 kap. 2 § vapenlagen av vapen som
ingår i ett konkursbo bör övervägas exempelvis om konkursförvaltaren
saknar möjlighet att förvara konkursboets vapen.
Ett sådant beslut innebär bl.a. att polismyndigheten får hålla vapnen
tillgängliga för spekulanter och att även i övrigt bidra till att en
frivillig överlåtelse till behörig person inte förhindras eller försvåras.
Polismyndigheten har inte någon skyldighet att vidta särskilda åtgärder
för skötsel av egendomen utan det åligger boet att ombesörja
och bekosta sådana åtgärder.
Förvaring hos annan
Allmänna råd
Av vapenlagen framgår som huvudregel att en tillståndshavare själv
är skyldig att ta hand om sina skjutvapen, något som i princip förutsätter
att förvaringen sker där vapeninnehavaren är bosatt vilket regelmässigt
innebär där vapeninnehavaren är folkbokförd. Polismyndigheten
kan dock undantagsvis meddela tillstånd till förvaring hos
annan. För att förvaring hos annan ska tillåtas bör krävas att förvaringen
efter en helhetsbedömning framstår som motiverad.
Bestämmelsen i 5 kap. 3 § vapenlagen är inte avsedd att användas
för att tillståndsinnehavaren ska kunna undgå kostnad för att själv
ordna med en säker förvaring av sina vapen eller att det av andra skäl
är mer praktiskt att förvara vapen hos någon annan.
Enligt 5 kap. 3 § vapenlagen ska ett tillstånd till förvaring hos annan
alltid tidsbegränsas. Tillståndet bör i normalfallet gälla högst tre
år åt gången.
Vid förvaring hos annan bör alltid särskilda förvaringsvillkor meddelas
för såväl tillståndshavaren som för den hos vilken han eller hon
förvarar vapnet. Av förvaringsvillkoren bör framgå att vapenförvararen
inte har rätt att bruka vapnet, om inte vapenlagens regler om lån
av skjutvapen är uppfyllda.
Har tillstånd till förvaring hos annan meddelats innebär det att
vapnet ska förvaras hos den person som anges i tillståndet. Någon
valfrihet, sedan tillstånd meddelats, att förvara vapnet antingen hos
denne eller hos tillståndshavaren själv, föreligger inte.
Förvaring hos föräldrar
Förvaring hos föräldrar bör kunna medges t.ex. när en son eller dotter,
som jagat tillsammans med en förälder, flyttar från föräldrahemmet
men även fortsättningsvis kommer att jaga på föräldrarnas marker
eller tillsammans med en förälder.
En elev som studerar t.ex. vid ett skytte- eller naturbruksgymnasium
och som fortfarande kan anses bosatt i föräldra51
RPSFS 2009:13
hemmet men temporärt bor på studieorten bör kunna förvara vapnet
på utbildningsorten med stöd av ett särskilt förvaringsvillkor.
Förvaring hos annan i övriga fall
Förvaring hos annan än förälder kan medges t.ex. när någon flyttar
till en storstad på grund av sitt arbete, men har kvar en väsentlig anknytning
till sin hembygd, där han eller hon avser att fortsätta att bedriva
jakt. Ett annat fall där förvaring hos annan bör kunna övervägas
är om vapenägaren under en längre period vistas i utlandet, t.ex. i
samband med FN-tjänstgöring, eller i vart fall långt från hemmet.
Den omständigheten att det är bekvämare att förvara ett vapen hos
någon som bor i anslutning till jaktmarken i stället för att själv transportera
vapnet dit är inte ett sådant skäl för att tillstånd till förvaring
hos annan bör meddelas.
Kontroll av förvaring
Allmänna råd
Den som innehar tillstånd att inneha skjutvapen är enligt 5 kap. 7 §
vapenlagen skyldig att låta polismyndigheten få tillträde för att kontrollera
att förvaringsbestämmelserna följs. Kontrollen bör av naturliga
skäl, förutom förvaringsutrymmet, även omfatta de vapen som
förvaras.
En sådan kontroll av förvaring är en åtgärd för tillsyn av tillståndspliktigt
vapeninnehav och syftar inte till att uppdaga brottsliga gärningar.
Eftersom åtgärden är känslig från integritetssynpunkt är det
särskilt viktigt att iakttaga bestämmelserna om behov och proportionalitet
i 8 § polislagen (1984:387).
En begäran om att kontrollera förvaringen bör meddelas inom rimlig
tid, cirka två veckor, innan den ska äga rum. Passar inte den föreslagna
tidpunkten för kontrollen bör man komma överens om en ny
tidpunkt.
Kontrollen innebär, att endast det utrymme där förvaring av skjutvapen
sker får undersökas och innefattar inte någon rätt att undersöka
annat utrymme hos vapeninnehavaren än det som omfattas av vapentillståndet
eller är av omedelbar betydelse för förvaringen. Om
det t.ex. föreligger skälig misstanke om olovligt innehav av vapen
kan rättegångsbalkens bestämmelser om husrannsakan i vissa fall
tillämpas.
Upptäcks vid en kontroll sådana brister beträffande förvaringen att
säkerheten äventyras, bör vapnen omedelbart omhändertas och en
omprövning av rätten att inneha skjutvapen inledas. Vid mindre
brister som inte är avgörande för säkerheten bör det dock räcka med
en erinran.
52
RPSFS 2009:13
18 kap. Omprövning av tillstånd m.m.
Återkallelse
Allmänna råd
Brister i den personliga lämpligheten
En återkallelse av ett tillstånd att inneha skjutvapen är en ingripande
åtgärd och det är därför av största vikt att ett sådant beslut föregås av
en omsorgsfull och noggrann prövning samt att utredningen i ärendet
blir så fullständig som möjligt. Av 1 kap. 3 § 1 vapenförordningen
(1996:70) följer att prövningen ska göras av polismyndigheten i den
ort där tillståndshavaren är folkbokförd.
Under rubriken Allmänna lämplighetskrav i 3 kap. nämns vissa
omständigheter som kan innefatta hinder mot att meddela innehavstillstånd.
I princip bör det dock krävas starkare skäl för att återkalla
ett vapentillstånd än för att avslå en vapenansökan. Den stränga syn
på innehav och användning av vapen som kommit till uttryck i vapenlagstiftningens
ansvarsbestämmelser och de bestämmelser som
gäller för förvaring av vapen bör emellertid återverka på tillämpningen
av återkallelseinstitutet.
Det är inte nödvändigt att ett skjutvapen kommit till användning
vid ett brott för att ett vapentillstånd ska återkallas, även om detta är
försvårande.
Frågan om en persons fortsatta vapeninnehav bör regelmässigt
omprövas när innehavaren dömts för allvarlig brottslighet exempelvis
1. brott mot jaktlagstiftningen som medfört fängelsestraff,
2. brott mot vapenlagstiftningen som inte är att anse som ringa,
3. smuggling av skjutvapen,
4. djurplågeri,
5. våldsbrott som inte är att anse som ringa,
6. narkotikabrott eller
7. grovt rattfylleri.
Omprövning av tillstånd att inneha skjutvapen bör även regelmässigt
ske när en tillståndshavare missbrukat vapen, åsidosatt bestämmelser
för förvaring av skjutvapen, missbrukar alkohol, narkotika
eller dopningsmedel eller drabbats av en sådan allvarlig sjukdom att
lämpligheten att inneha skjutvapen kan ifrågasättas.
Exempel på gärningar som kan leda till återkallelse av tillstånd att
inneha vapen är sådana brott som innefattar bruk av våld mot person
(exempelvis 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §, 8 kap. 6 § eller 17 kap. 1-2 §§
BrB), annat hänsynslöst eller kränkande beteende mot person (exempelvis
4 kap. 1-5 §§ eller 6 kap. 1-6 §§ BrB) eller annan grov brottslighet,
som innebär en påtaglig fara för annans liv eller egendom (exempelvis
13 kap. 1-5 a §§ BrB) eller som riktar sig mot allmän ordning,
statsskicket eller rikets säkerhet (exempelvis 16 kap. 1-2 §§, 18
eller 19 kap. BrB). Hänsyn bör självfallet tas till omständigheterna i
53
RPSFS 2009:13
det enskilda fallet med avseende på bl.a. gärningens svårhetsgrad
m.m.
Särskild uppmärksamhet bör riktas mot brottslighet som sker inom
hemmets väggar och som riktar sig mot närstående. Sådan brottslighet,
t.ex. upprepad misshandel, pågår ofta under lång tid och är svår
att uppdaga. Har en vapeninnehavare gjort sig skyldig till sådan
brottslighet som inte bedöms som ringa bör fortsatt innehav av skjutvapen
ifrågasättas.
Bestämmelserna om förvaring av skjutvapen är några av de mest
centrala och grundläggande i vapenlagstiftningen. Det är av största
vikt att dessa efterlevs. Även om en överträdelse av de allmänna förvaringsbestämmelserna
i vapenlagen inte är straffsanktionerad, bör
överträdelsen medföra att polismyndigheten omprövar tillståndet att
inneha skjutvapen. Detsamma bör gälla när någon förvarar skjutvapen
hos någon annan utan att ha tillstånd till det. Den som på ett allvarligt
sätt åsidosätter den allmänna förvaringsregeln i 5 kap. 1 § vapenlagen
(1996:67) eller meddelade särskilda förvaringsvillkor bör fråntas rätten
att inneha vapen.
Alkoholens koppling till våldsbrott och även till annan brottslighet,
i kombination med samhällets restriktiva hållning till vapeninnehav,
bör medföra att frågan om återkallelse övervägs beträffande en person
som dömts för brott mot alkohollagen (1994:1738).
Ett återkallelsebeslut kan också vara motiverat beträffande den
som dömts för brott mot jaktlagstiftningen, exempelvis jakt från
motorfordon eller jakt med förbjudet vapen. Detsamma bör gälla den
som använder vapen för något annat ändamål än det avsedda, exempelvis
jagar med ett vapen som han innehar för prydnadsändamål. Har
påföljden blivit frihetsstraff eller motsvarande bör återkallelse ske.
Uppsåtliga brott mot vapenlagens bestämmelser bör regelmässigt
föranleda återkallelse, om inte gärningen av domstol bedömts som
ringa. Fall som beror på förbiseende eller slarv bör i stället för återkallelse
föranleda en erinran. Är det fråga om upprepade brott bör dock en
strängare bedömning göras även i dessa fall.
Även andra brott bör i vissa fall medföra återkallelse av tillstånd
att inneha vapen. Ett flertal i och för sig mindre allvarliga brott och
förseelser kan också tillsammans utgöra skäl för en återkallelse,
nämligen om de är tecken på att vapeninnehavaren inte kan anses
fylla vapenlagstiftningens krav på omdöme, laglydnad och pålitlighet.
En dom rörande grovt rattfylleri eller flera rattfyllerier bör regelmässigt
medföra att vapeninnehavet ifrågasätts. Grovt rattfylleri kan
ses som ett tecken på likgiltighet för andra människors liv och säkerhet
och bör föranleda återkallelse. Det är också ofta ett tecken på att
vederbörande har alkoholproblem. Den omständigheten att den som
gjort sig skyldig till grovt rattfylleri undergår t.ex. antabusbehandling,
något som tyder på alkoholproblem, bör inte medföra att återkallelseförfarandet
avbryts.
54
RPSFS 2009:13 Om det står klart att gärningen var en engångsföreteelse hos en i
övrigt nykter och skötsam person och promillehalten vid rattfylleribrottet
var relativt låg bör återkallelse kunna underlåtas och i stället
en erinran meddelas.
Den som vid något enstaka tillfälle omhändertagits enligt lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. bör som
regel inte få sitt tillstånd återkallat. Det inträffade kan däremot utgöra
skäl för en undersökning av vederbörandes sociala förhållanden, såvida
det inte är uppenbart, att det är fråga om en ren tillfällighet. En
sådan undersökning får också anses motiverad när en vapeninnehavare
ofta uppträtt kraftigt spritpåverkad utan att ett omhändertagande
skett. Upprepade händelser av detta slag under en kort tidsperiod,
narkotikamissbruk eller missbruk av andra beroendeframkallande
medel, bör medföra återkallelse av tillståndet. Detsamma gäller
onykterhet i samband med jakt eller målskjutning eller då en vapeninnehavare
i något annat sammanhang i onyktert tillstånd hanterat
skjutvapen.
En omprövning av ett tillstånd att inneha skjutvapen bör regelmässigt
inledas när en läkare enligt 6 kap. 6 § vapenlagen anmält till polismyndigheten
att en patient av medicinska skäl inte kan anses
lämplig att inneha skjutvapen. Framgår det av anmälan att patientens
olämplighet bedöms vara av tillfällig natur bör återkallelse av tillstånd
att inneha skjutvapen inte ske innan en förnyad kontakt med
läkaren tagits. Har en anmälan gjorts av en läkare bör denne underrättas
när polismyndigheten fattat beslut angående såväl omhändertagande
av vapnet som återkallelse av tillståndet.
Omprövning av innehavstillstånd bör övervägas även om någon
anmälan enligt 6 kap. 6 § vapenlagen inte gjorts men polismyndigheten
på annat sätt fått kännedom om att en vapeninnehavare har
drabbats exempelvis av allvarlig ålders- eller personlighetsförändring
som ger utslag i aggressioner eller psykisk störning eller av fysisk
sjukdom av sådan beskaffenhet att den påtagligt inverkar på förmågan
att hantera vapen, t.ex. synfel, och att fortsatt innehav kan medföra
olycksrisk. Detsamma bör gälla när någon uttalat tydlig livsleda.
Polismyndigheten bör inhämta yttrande från en läkare eller social
myndighet i sådana fall.
Har en domstol förklarat ett vapen förverkat bör polismyndigheten
meddela beslut om återkallelse av den dömdes vapentillstånd.
Den omständigheten att ett vapen överlåts till någon annan under
pågående utredning om återkallelse innebär att den som överlåtit vapnet
inte äger rätt att låna skjutvapen utan att ha ett lånetillstånd.
Ett beslut om återkallelse på grund av brister i den personliga
lämpligheten bör i regel omfatta en vapeninnehavares samtliga vapen.
Återkallelse bör i vissa fall kunna underlåtas då vapnet är varaktigt
obrukbart och innehavaren kan visa att vapnet har ett starkt affektionsvärde
för honom eller henne samt då garantierna för att vapnet
inte ska missbrukas framstår som betryggande.
55
RPSFS 2009:13
Vid brister i den personliga lämpligheten bör undersökas inte bara
om vederbörande innehar civila skjutvapen utan även om han eller
hon innehar vapen som har tilldelats av Försvarsmakten. Enligt 6
kap. 7 § vapenlagen ska en polismyndighet som får kännedom om
omständigheter som kan medföra att en person som tillhör hemvärnets
personal är olämplig att inneha skjutvapen, underrätta Försvarsmakten
om detta. En sådan underrättelse ska göras omedelbart.
Polismyndighetens ställningstagande i ärenden beträffande omprövning
av tillstånd att inneha skjutvapen på grund av brister i den
personliga lämpligheten bör grundas på en helhetsbedömning av
samtliga omständigheter i ärendet. I första hand är det de faktiska
omständigheterna i ärendet som har betydelse vid bedömning av
lämpligheten att inneha skjutvapen.
Bristande behov m.m.
Enligt 6 kap. 1 § c vapenlagen ska ett tillstånd att inneha vapen återkallas
om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns. Ett innehavstillstånd
ska därför återkallas om förutsättningarna för vapeninnehavet
på ett väsentligt sätt förändrats i förhållande till omständigheterna
vid tillståndsgivningen, t.ex. om behov av vapnet inte längre
föreligger. Skäl för återkallelse på denna grund kan som regel sägas
föreligga, om omständigheterna är sådana att tillstånd inte skulle beviljats
om frågan hade prövats i den nya situationen. Det skulle dock
föra allt för långt att återkalla alla tillstånd där sådana förändringar
skett. I varje enskilt ärende måste en självständig bedömning göras.
Det är därvid naturligt att främst beakta omständigheter som kan hänföra
sig till tillståndshavaren.
Den som inte är aktiv medlem i en skytteförening kan normalt inte
anses ha behov av att inneha målskyttevapen. En organisation kan
inte åläggas att rapportera förhållanden till polismyndigheten, som kan
föranleda åtgärder mot medlemmarna. Dock hindrar inget att polismyndigheten
i dessa fall genom en enkel förfrågan hos organisationen
eller hos tillståndshavaren tar reda på om denne fortfarande är aktiv
medlem i en skytteförening.
Erinran
Allmänna råd
Vapenlagstiftningen saknar bestämmelser om institutet erinran.
Grunden för att vidta en sådan informell åtgärd finns i förarbetsuttalanden.
En erinran tar i första hand sikte på situationer då en vapeninnehavare
genom slarv eller försummelse inte efterlevt de allmänna
förvaringsbestämmelserna. Om en polismyndighet anser att en erinran
även i andra fall är en lämplig åtgärd för att åstadkomma en rättelse
i ett visst avseende torde det emellertid inte föreligga något
formellt hinder mot att polismyndigheten erinrar en vapeninnehavare
om vapenlagstiftningens bestämmelser.
56
RPSFS 2009:13 En erinran måste ha en viss grad av konkretition för att den ska
kunna ge vapeninnehavaren tillräcklig vägledning. En allmänt hållen
erinran om att vapeninnehavaren ska visa laglydnad och gott omdöme
framstår inte som meningsfull. När polismyndigheten utformar en
erinran måste den också vara medveten om att det rör sig om ett informellt
förfarande inom ramen för dess tillsynsuppgifter enligt vapenlagen
och att en erinran inte kan överklagas. Har en erinran meddelats
bör hänsyn tas till detta vid en kommande omprövning såvida
inte den tid som gått sedan erinran meddelades samt det slag av händelse
som föranlett denna, talar häremot.
Om en erinran är föranledd av slarv eller försummelse när det gäller
vapenförvaringen bör polismyndigheten överväga att meddela särskilda
förvaringsvillkor enligt 5 kap. 5 § vapenlagen.
En erinran eller särskilda förvaringsvillkor bör inte meddelas om
det finns grundad anledning att anta att en sådan åtgärd blir verkningslös.
I sådana fall bör i stället en återkallelse ske.
Återkallelse av tillstånd till handel
Allmänna råd
De allmänna råd som meddelats i 18 kap. under rubrikerna Återkallelse
och Erinran bör i tillämpliga delar gälla även i fråga om den
som driver handel med skjutvapen. Alternativa lösningar kan övervägas
i dessa fall. Om exempelvis prövningen har sin orsak i att handelsföreståndaren
varit försumlig kan denne bytas ut. Endast i undantagsfall
bör handelstillstånd återkallas med omedelbar verkan
med stöd av 10 kap. 2 § vapenlagen.
Ett meddelat godkännande avseende föreståndare eller ersättare
kan inte återkallas ens i samband med en återkallelse av handelstillståndet,
eftersom det saknas bestämmelser om återkallelse av godkännanden.
Enligt 6 kap. 3 § a vapenlagen ska ett tillstånd att driva handel med
skjutvapen återkallas om tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig
handel. Polismyndigheten bör därför vid den årliga kontrollen
hos vapenhandlare kontrollera omfattningen av det gångna årets
verksamhet.
Även brott mot bestämmelserna i 3 kap. 6 § vapenlagen angående
vapenhandlares utlåning av skjutvapen för provskjutning bör föranleda
ett ifrågasättande av handelstillståndet. Upprepade brott mot utlåningsbestämmelserna
bör föranleda att handelstillståndet återkallas.
57
RPSFS 2009:13
Polismyndighetens beslut
Allmänna råd
Enligt 10 kap. 2 § vapenlagen ska en polismyndighets beslut om
återkallelse beträffande en enskild persons tillstånd att inneha vapen
gälla omedelbart. Är inte vapnen omhändertagna tidigare innebär det
att skjutvapnen bör omhändertas när beslutet meddelas. Av bestämmelsen
följer också att ett omhändertagande av vapen i samband med
ett beslut om återkallelse av ett vapenhandlartillstånd ska göras endast
i de fall då så har förordnats i beslutet och endast om det finns
särskilda skäl.
Omhändertagande
Allmänna råd
Enligt 6 kap. 4 § första stycket a vapenlagen ska polismyndigheten
besluta att omhänderta ett skjutvapen och därtill hörande ammunition,
om det föreligger risk för missbruk av vapnet. Av 6 kap. 4 §
andra stycket vapenlagen framgår att om risken för missbruk är överhängande,
får en polisman även utan ett sådant beslut omhänderta
vapnet och ammunitionen.
Enligt 6 kap 4 § första stycket b vapenlagen ska polismyndigheten
också omhänderta vapen och ammunition, om det är sannolikt att ett
tillstånd kommer att återkallas och särskilda omständigheter inte talar
emot ett omhändertagande.
Enligt 12 kap. 3 § vapenförordningen (1996:70) ska en innehavare
av skjutvapen kunna visa att han eller hon har rätt att inneha det vapen
som medförs. Av 6 kap. 4 a § vapenlagen följer att en polisman får
omhänderta ett skjutvapen om innehavaren inte medför tillståndsbeviset
eller någon annan handling som utvisar dennes rätt att inneha vapnet.
Ärenden rörande vapen som omhändertagits bör handläggas
skyndsamt.
Polismyndigheten har en skyldighet att ta sådan vård om omhändertaget
gods att det inte skadas. Det är därför viktigt att noggrant
dokumentera vad som omhändertagits och ev. skador som finns på
det omhändertagna godset.
1 § Har polismyndigheten i ett omprövningsärende beslutat att inte återkalla
tillståndet att inneha skjutvapen ska vapen som är omhändertagna snarast
återlämnas till tillståndshavaren.
58
RPSFS 2009:13
19 kap. Anmälan enligt 6 kap. 6 § vapenlagen
Allmänna råd
Enligt 6 kap. 6 § vapenlagen (1996:67) ska en läkare som bedömer
att en person av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen
omedelbart anmäla detta till polismyndigheten. En sådan anmälan
omfattas av sekretess enligt 7 kap. 19 § första stycket 6 sekretesslagen
(1980:100). För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna
om anmälningsskyldighet har Socialstyrelsen utfärdat föreskrifter
och allmänna råd (SOSFS 2008:21).
Anmälan ska enligt 6 kap. 6 § vapenlagen göras till polismyndigheten
på den ort där patienten är folkbokförd.
Är patienten inte folkbokförd i Sverige bör anmälan göras till polismyndigheten
i den ort där han eller hon är bosatt eller annars uppehåller
sig. Är bostadsorten eller uppehållsorten inte känd kan anmälan
göras till närmaste polismyndighet.
1 § En anmälan som inkommer till en polismyndighet ska diarieföras i
vapenärendesystemet (VÄS) om personen har tillstånd att inneha vapen. I
övriga fall ska anmälan diarieföras i det allmänna diariet.
Allmänna råd
Är patienten vapeninnehavare bör polismyndigheten underrätta den
läkare som gjort anmälan enligt 6 kap. 6 § vapenlagen om de åtgärder
som vidtagits med anledning av denna.
20 kap. Inlösen av skjutvapen och ammunition
Allmänna råd
Enligt 7 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) ska ersättning betalas för vapen
eller ammunition som löses in av staten. Lösenbeloppet ska motsvara
egendomens marknadsvärde. Med marknadsvärde avses det
värde som en vapenhandlare eller privatperson är beredd att betala
för vapnet. När en fråga om inlösen uppkommer bör rutinen vara att
ägaren, innan beslut meddelas, lämnas tillfälle att sälja vapnet eller
ammunitionen. Detta innebär att ägaren har möjlighet att sälja vapnet
till ett marknadsvärde på den öppna marknaden.
Har vapnet inte sålts till det marknadsvärde som gäller för ägaren
under den tid han eller hon har på sig att själv sälja vapnet, t.ex. på
grund av att det inte finns någon köpare till vapnet, bör polismyndigheten
lösa in vapnet till det marknadsvärde som gäller för polismyndigheten
dvs. det värde som myndigheten får vid försäljning till en
vapenhandlare.
Polismyndigheten bör alltid försöka komma överens med ägaren
om ett vapens värde. Särskilt angeläget är det att ägaren får lämna
59
RPSFS 2009:13
synpunkter och värderingsuppgifter när det är fråga om ett vapen av
speciell eller sällsynt typ, där det är svårt att bestämma marknadsvärdet.
Det kan ibland vara befogat att låta ytterligare en värderingsman
värdera vapnet.
Om någon som vill bli av med ett skjutvapen vänder sig till polismyndigheten
för att få hjälp, bör myndigheten om möjlighet finns
biträda med råd om hur vapnet kan avyttras. Saknar vapnet marknadsvärde,
bör innehavaren informeras om hur han eller hon kan få
det skrotat genom polismyndighetens försorg.
Länsstyrelsen ska, enligt 10 kap. 1 § första stycket vapenförordningen
(1996:70), utse en eller flera värderingsmän som ska biträda
polismyndigheten vid värdering av skjutvapen och ammunition som
ska lösas in. Kostnaden för denna värdering ersätts av allmänna medel
och belastar sålunda inte ägaren. Denne får dock själv svara för
ersättning till en värderingsman som han eller hon själv anlitar.
Polismyndigheten är inte bunden av värderingsmannens utlåtande
men bör i regel följa detta. Har ägaren åberopat ett intyg från någon
annan värderingsman bör polismyndigheten göra en skälighetsbedömning
och därefter besluta om lösenbeloppets storlek. Är ägaren
inte nöjd med beslutet kan det överklagas.
Polismyndigheten betalar ut lösenbeloppet till ägaren så snart det
föreligger ett lagakraftvunnet beslut i värderingsfrågan. Det faktiska
försäljningsbeloppet inverkar inte på redovisningen till ägaren.
En ansökan om förlängd tidsfrist enligt 7 kap. 2 § tredje stycket
vapenlagen måste vara ingiven innan de i 7 kap. 2 § första och andra
stycket vapenlagen angivna tidsfristerna har gått ut. Grunden för en
ansökan bör alltid redovisas. Beslut i ärende angående förlängning
bör meddelas i skriftlig form. En framställning om förlängning bör
bifallas endast om det föreligger särskilda skäl.
Om polismyndighetens beslut i ett återkallelseärende har överklagats
åligger det polismyndigheten att fortsätta inlösensförfarandet när
överklagandet har prövats. Tidsfristen för överlåtelse till annan eller
inlösen räknas i ett sådant fall från den dag beslutet vann laga kraft.
I ärenden om inlösen bör polismyndighetens kommunikation enligt
förvaltningslagen (1986:223) ske i så nära anslutning som möjligt till
tidsfristerna i vapenlagen.
21 kap. Undantag
1 § Rikspolisstyrelsen kan medge undantag från dessa föreskrifter.
I kraftträdande och övergångsbestämmelser
1. Denna författning träder i kraft den 1 juni 2009 då Rikpolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2006:12, FAP 551-3) om vapenlagstiftningen
ska upphöra att gälla.
60
RPSFS 2009:13 2. Bestämmelserna i 13 kap. 3 § och 16 kap. 3 § träder i kraft den dag
Rikspolisstyrelsen beslutar.
3. Utan hinder av vad som anges i 17 kap. 4 § första stycket får, dock
längst till utgången av år 2010, förvaring av skjutvapen ske även i sådant
skåp som före den 1 juli 1992 har provats och godkänts enligt då
gällande RPS eller SSF norm för säkerhetsskåp eller bedömts som lika
säkert förvaringsutrymme, om detta innehades vid ikraftträdandet av
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2000:63,
FAP 551-3).
På Rikspolisstyrelsens vägnar
BENGT SVENSON
Carina Vangstad
(Rättsavdelningen)
61
RPSFS 2009:13
Bilaga 1
Sammanslutningars vapeninnehav
Följande sammanslutningar får beviljas tillstånd att inneha skjutvapen. Vad
gäller sådana organisationer som anges i förordningen (1994:524) om frivillig
försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar har samråd skett
med Försvarsmakten.
1. Svenska Pistolskytteförbundet,
2. Svenska Skyttesportförbundet,
3. Svenska Skidskytteförbundet,
4. Svenska Mångkampsförbundet,
5. Svenska Svartkruts Skytte Federationen,
6. Svenska Armborst Unionen,
7. Svenska Jägareförbundet,
8. Jägarnas Riksförbund samt
9. International Practical Shooting Confederation Sverige.
Tillstånd att inneha skjutvapen får beviljas också till något av dessa förbund
ansluten krets, förening eller motsvarande under förutsättning att de
bedriver organiserad skytteverksamhet.
62
RPSFS 2009:13 Bilaga 2
Krav på skjutskicklighet
Följande krav på skjutskicklighet gäller för tillstånd till innehav av vapen för
målskjutning. Gäller olika krav på skjutskicklighet för olika ålderskategorier
(t.ex. veteranklass eller motsvarande) tillämpas dessa.
Vapentyp Krav
Enhandsvapen med undantag av
kolsyre-, luft- eller fjädervapen.
International Practical Shooting
Confederation Sveriges silvermärke,
Svenska Pistolskytteförbundets
pistolskyttemärke i guld,
Svenska Svartkruts Skytte Federationens
pistolskyttemärke i guld
eller Svenska Skyttesportförbundets
silvermärke för internationell
sportpistol, grovpistol eller fripistol
eller bevis om att han eller hon
uppfyller motsvarande krav.
Enhands halvautomatiskt kolsyre-,
luft- eller fjädervapen som inte är
effektbegränsat.
Samma krav som ovan eller
Svenska Skyttesportförbundets
silvermärke för luftpistol, påbyggnadsmärke.
Kulsprutepistol eller annat helautomatiskt
vapen.
Uppfyllt kraven för innehav av
automatvapenskyttemärket i guld
under tre år.